Patrik och Iréne fann varandra
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Patrik Andersson drev sin kritik mot vissa tolkningar av könsmaktsideologin på ett engagerat och begåvat sätt. Före SvT:s avslöjande program tidigare i år, existerade knappt någon offentlig och kritisk granskning av de attityder och teorier som frodades bland somliga genusforskare, jämställdhetspolitiker och kvinnojourer. Eftertankens kranka blekhet har därefter satt sig på många debattörers kinder.
Iréne Lindén har dock inget att skämmas för. Hon står med båda fötterna på jorden även i frågan om mäns våld mot kvinnor. Hon blundar inte för de ojämlika strukturer som alltjämt tvingar många kvinnor till underordning i arbets - och familjeliv. Lika klart konstaterar hon att det är individuella faktorer som utlöser våldsbeteendet hos de män som faktiskt misshandlar andra män, kvinnor och barn.
Mot slutet av den intressanta debatten föreföll Iréne Lindén och Patrik Andersson att vara väldigt nära varandras uppfattningar. Och så bör det vara. Ingen tänkande människa kan vara så enögd att han/hon förnekar betydelsen av vare sig ojämlika strukturer eller beteendet hos enskilda män.