Partiet är sig likt
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Känslorna har stormat kring programkommissionens förslag att stryka den så kallade portalparagrafen och formuleringen om att bestämmanderätten över produktionen ska läggas i hela folkets händer. Denna debatt har varit betydelsefull, inte minst symboliskt.
Några ombud menade att denna formulering är det som gör att programmet i ett viktigt avseende är igenkännbart. Och att "känna igen sig" används ofta som ett argument i debatten mellan de som slarvigt uttryckt kallas förnyare och traditionalister.
Men faktum är att det tvärtom är svårt att "känna igen" socialdemokratin i denna klassiska formulering. Formuleringen om bestämmanderätten över produktionen är en kompromisskrivning som härrör från 1940-talet och striden mellan statssocialisterna som önskade en politik baserad på förstatligande och de som ville se en annan väg för socialdemokratin.
Några ombud menade i programdebatten att socialdemokratin bör driva en politik där ägandet får större betydelse. Debatten om ägandet var därför het även gällande partiprogrammets skrivningar under rubriken "En demokratisk ekonomi". Det kom förslag att skriva in att företag, naturtillgångar och kreditinstitut ska kunna överföras till samhällets ägo. Men socialdemokraterna gjorde ett annat vägval för länge sedan och kongressen 2001 fann ingen anledning att ändra sitt ställningstagande. Däremot fann kongressen med stor majoritet att det var dags att stryka den så kallade portalparagrafen och anpassa partiprogrammets skrivningar till politikens innehåll.
Ett partiprogram ska både ange visioner om ett bättre samhälle och överensstämma med den praktiska politik som socialdemokratin sedan driver i syfte att åstadkomma detta samhälle. När partiprogrammet innehåller formuleringar som tolkas som ett steg mot förstatligande så finns det en alltför stor diskrepans mellan teori och verklighet som gör att socialdemokratin ger motsägelsefulla besked och riskerar att få trovärdighetsproblem.
De pragmatiska medlemmarna löste detta genom att stryka formuleringar i partiprogrammet. Andra ville istället behålla formuleringarna och rätta politiken därefter. Frågan är vilka förändringar folk har störst problem att "känna igen sig i"; formuleringsändringar i partiprogrammet eller en total omsvängning av den praktiska politiken?