Pakistan är en krutdurk
På 1980-talet stödde USA diktatorn Zia-ul-Haq för att Pakistan under Zias styre erbjöd en tillflyktsort för de heliga krigare, Mujaheddin, som USA tränade och utrustade för kriget mot Sovjetunionen i Afghanistan. En av de heliga krigarna var en viss Usama bin Ladin.
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
På 2000-talet stöder USA en annan militär kuppmakare i Pakistan, generalen Pervez Musharaff, för att han hjälper USA att jaga samma heliga krigare i Afghanistan. Men Pakistan är som framgått av de senaste veckornas händelser en skakig allierad, och ingen vet riktigt vad Musharaff kontrollerar. Inte ens alla i hans egen administration har hängt med i utrikespolitiska svängarna, och delar av armén och underrättelsetjänsten har fortfarande sympatier för talibanerna.
I stora delar av de nordvästra gränsprovinserna har Musharaff ingen kontroll alls. Där styr feodala pashtunska klanledare som känner större samhörighet med sina stamfränder i Afghanistan än med regeringen i Islamabad. I dessa vidsträckta bergsområden rör sig talibanerna obehindrat och hemvant. Det är också den mest troliga uppehållsplatsen för bin Ladin och resterna av det "gamla" al-Qaida. Det har lett till spänningar med den internationellt sponsrade regeringen i Kabul.
Nu har även USA tröttnat. Musharaff ges skulden för att USA, enligt en färsk amerikansk underrättelserapport, fortsätter att tappa terräng i kriget mot terroristerna, fast det ligger närmare till hands att söka förklaringen i Irakkriget. Musharaff uppmanas ta i med hårdhandskarna mot de klanstyrda provinserna. Underförstått: annars gör amerikanerna det.
Men tidigare försök att ta kontrollen över områden har misslyckats, och USA-trupper på pakistansk mark gör knappast någon skillnad. De skulle däremot öka det islamistiska våld som växt efter stormningen av Röda moskén i Islamabad och ytterligare försvaga Musharaffs ställning.
Musharaff lever bokstavligen talat farligt. Han har utsatts för en rad attentatsförsök och han kan inte ens lita på militären. Politiskt kläms han mellan muslimska fundamentalister och de mer upplysta delar av befolkningen som kräver att han uppfyller löftet att återinföra demokratin. Det finns också ett allmänt folkligt missnöje med höjda priser på mat och bränsle. Pakistan tillhör inte de allra fattigaste länderna i världen, men många av landets 160 miljoner invånare lever under svåra förhållanden. Krig och naturkatastrofer spär lokalt på misären. Den utbredda korruptionen gör att hjälp sällan når fram till behövande.
Pakistan är en av många konstruerade statsbildningar som britterna lämnade efter sig. Uppdelningen av brittiska Indien i en övervägande muslimsk och hinduisk del ledde direkt till oroligheter. Miljontals människor flydde och bortåt en halv miljon människor fick sätta livet till. Ytterligare 100 000-tals människor dödades när den östliga delen av Pakistan frigjorde sig från det avlägsna västra Pakistan och utropade staten Bangladesh. Till detta kommer den olösta konflikten med Indien om Kashmir som lett till dyrbar kapprustning och att båda länderna skaffat kärnvapen.
Även en demokratisk regering i Pakistan ställs inför väldiga utmaningar. Men om landet ska gå att styra, måste alla grupper komma till tals. Ett första steg i demokratisk riktning vore att låta förra premiärministern Benazir Bhutto, dotter till Ali Bhutto som hängdes av Zia- ul-Haq, återvända från sin exil.