Ovärdig cirkus i invandrarfrågan
Svensk invandrings- och integrationspolitik har såväl förtjänster som rena obegripligheter. Överst på pluskontot hamnar förstås att så pass många människor som söker sig hit också får stanna här. De bryter upp från sina egna länder och relationer för att söka ett bättre liv för sig och de sina.
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
En stor majoritet av dem som söker sig till Sverige, saknar formella flyktingskäl. De får istället sina uppehållstillstånd genom anhöriginvandring, av humanitära skäl - efter lång väntetid - eller genom politiska särlösningar typ den "amnesti" för gömda barnfamiljer som just nu diskuteras i riksdagens socialförsäkringsutskott. Huvuddelen av de invandrare som söker sig till Sverige har således inga större behov av skydd och vård. De vill - precis som alla andra - arbeta, sätta bo, ge barnen framtidshopp, tjäna pengar och kanske sätta undan en eller annan krona till pensionen.
<B>Det är i grunden obegripligt att det inte finns en majoritet i riksdagen för att anpassa invandringens regelverk till invandrarnas önskningar och till det svenska samhällets behov av tillväxt och välstånd.</B>
Problemets kärna är att vårdtänkandet har överflyglat såväl det sunda förnuftet som den traditionella arbetslinjen i samhällsbyggandet.
Tomas Eneroth är ordförande i riksdagens socialförsäkringsutskott. I går meddelade han att det lagförslag om "amnesti" som miljöpartiet pressade fram i budgetförhandlingarna, inte kommer att kunna behandlas i riksdagen den 7 november som det var tänkt. Förslaget är helt enkelt för roddigt, oklart och rättsosäkert. Eneroth håller god min. Det behövs dock ingen gestaltterapeut eller röstpsykolog för att konstatera hedersmannen Eneroths obehag med uppdraget han fått i sitt knä. Ångesten hos mer eller mindre gömda invandrare blir inte mindre av att vänsterpartiets Ulla Hoffmann via radions Ekoredaktion uppmanar invandrarna att fortsätta gömma sig tills en ny lag är antagen. Invandrarnas humör lär heller inte förbättras av Integrationsverkets besked om att ett antagande av lagförslaget innebär att uppemot 20 000 av dem kommer att behöva placeras i kommuner där det finns lediga lägenheter - men få jobb. Invandrings- och integrationspolitiken kännetecknas alltmer av partipolitisering, medieutspel, verklighetsblyghet och rättsosäkerhet. Tomas Eneroth har möjligheten att ge regeringen en puff i sundare riktning. Han bör ta strid för ett regelverk som på ett för en rättsstat värdigt sätt ger både flyktingar goda chanser till en skyddande fristad och arbetskraftsinvandrare justa möjligheter att starta om sina arbets- och familjeliv här i Sverige.
<B>Dagens modell har kommit till vägs ände. Den ovärdiga politiska cirkusen runt flyktingar och invandrare måste få en slut.</B>