Ovanlig enighet i debatten om Kuba
Ovanlig enighet i debatten om Kuba
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Ledare
De överraskande budskapen i svensk politik lyser ofta med sin frånvaro. Men så i tisdags, när jag var debattledare på en debatt om Kuba mellan Svensk- kubanska föreningen och liberala ungdomsförbundet fick jag verkligen hålla mig i stolen för att inte trilla av utav förvåning. Inte så mycket utifrån vad luf sa utan vad representanten från svensk-kubanska föreningen sade och vilken världsbild han målade upp.
För de allra flesta av oss är Kuba ett stängt land med en diktator, Fidel Castro, vid makten. Inga andra partier än Fidel Castros är tillåtna på Kuba och yttrar du dig nedlåtande mot regimen riskerar du långa fängelsestraff eller att helt plötsligt "försvinna". Runt om i världen kan exilkubaner vittna om samma sak, om en totalitär regim, om kontroll och om hjärntvätt när eleverna i skolan får svära trohet mot revolutionen.
För svensk-kubanska föreningen gäller inte denna världsbild. De menar i stället att Kuba är ett föregångsland. Att Fidel Castro är en politiker icke jämförbar med andra politiker eftersom han står över dem alla. Enligt svensk-kubanska föreningen har Kuba inget behov av flerpartisystem, de har kommit över den fasen, de behöver helt enkelt inget annat parti än diktatorn Castros.
Åsikterna fick mig och flera i publiken att baxna. Att vara debattledare i en debatt där åsikterna är så vansinniga som jag faktiskt tycker att Svensk-kubanska föreningens är, är inte helt enkelt. På en fråga från publiken om det är rätt att mörda i revolutionens namn, vilka flera exilkubaner uppgett att man gjort, svarade debattören att det inte var mord utan helt enkelt en del i kampen. Ändamålet helgar medlen skulle man kunna säga.
Kuba är en diktatur och kommer så att förbli till dess att Fidel har lämnat makten. Att säga att ett land där innevånarna inte har möjlighet att rösta på fler partier än ett är ett föregångsland är att spotta hela den västländska demokratin i ansiktet. Att svenskkubanska förening sedan inte lever som man lär blev tydligt när man på en fråga från publiken inte i Sverige skulle vilja ha ett system med bara ett parti. Det går bra att idealisera så länge man själv kan leva i den normala, svenska tryggheten, många mil bort från Fidel och hans diktatur. Svensk-kubanska föreningen hävdar att de som säger att Kuba är ett totalitärt land har fel. De har själva varit på Kuba och blivit mycket väl mottagna.
Att motargumentet då blir att det är skillnad på regimens behandling när det gäller turister och kubaner verkar dock inte gå hem. Debattören från luf hävdade det, boende på Kuba i 15 år och exilkuban utan möjlighet att återvända, borde hon veta hur situationen för kubanerna är. Men icke. Enligt representanten från Svenskkubanska föreningen är medlemmarna i föreningen (ingen av de deltagande var kuban) mer kubaner än lufs representant som är född och uppvuxen på Kuba. En "riktig" kuban är i Svensk-kubanska föreningens ögon tydligen bara den som stödjer Castro.
Det var en spännande och livlig debatt, helt annorlunda än alla debatter jag varit med om förut både som deltagare och debattledare. Och ibland är det kul när motpolerna är så tydliga. Aldrig någonsin har jag sett en sådan enighet mellan mufare, SSUare och lufmedlemmar. Men det är klart, när demokratin ifrågasätts känns det tryggt att de politiska ungdomsförbunden kan enas om det som är viktigast av allt, nämligen rätten till sin åsikt, rätten att rösta på det parti man vill och rätten att när man så önskar få lämna och återvända till sitt land.
<a href=mailto:kikki.goransson@folkbladet.se><FONT COLOR="#0033CC">kikki.goransson@folkbladet.se</a></FONT>