Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Ottosson köper sig tid för förändringar

Förra året reste 87 255 personer från och till Norrköpings flygplats på Kungsängen. Flygplan landade dessutom 170 ton gods i Norrköping. Intäkterna som resenärerna och godset genererar är helt otillräckliga för att driva en flygplats.

Foto:

Norrköping2005-09-29 06:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Enligt forskning och erfarenhet krävs det ungefär en miljon resenärer per år för att få en flygplats att gå runt. Mycket få flygplatser är därför lönsamma i Sverige. Den som äger en flygplats får i allmänhet räkna med att varje år bidra med ägartillskott om tiotals miljoner.

Den nuvarande ägaren av Kungsängen - det statliga Luftfartsverket (LFV) - vill därför avveckla sitt ägande. Eftersom regeringens trafikpolitiska proposition dröjer ännu någon månad har LFV i dialog med näringsdepartementet i förväg fått grönt ljus för försäljning. Kommunstyrelseordföranden i Norrköping, Mattias Ottosson, har därför redan nu kunnat inleda förhandlingar med det statliga verket.

Enligt Folkbladets källor har Ottosson en ganska bra förhandlingsposition. Luftfartsverket har aldrig tidigare sålt en helt civil flygplats. Det är rimligt att anta att verket sockrar sitt för kommunen sura utträde med åtaganden som gör det möjligt att driva flygplatsen ännu några år.
Enligt vad Folkbladet erfar kommer också Norrköping att kompenseras med stora satsningar inom andra delar av transportsektorn. Det kommer att behövas. Att driva flygplats är nämligen mycket dyrt.
De allt annat överskuggande intäkterna består av avgifter från de flygbolag som startar och landar på flygplatsen. Flygplatsens kostnader är samtidigt inte så mycket att göra åt. Säkerhetsregleringarna är omfattande och någon "flygplats light" är inte att tänka på i dessa avseenden.

En ny ägare ute på Kungsängen måste sålunda vara beredd att betala ganska mycket för nöjet att få driva en flygplats. Att någon svensk eller utländsk privat köpare skulle attraheras av Norrköpings flygplats är således inte särskilt troligt. Det krävs enormt stora och offensiva satsningar för att få upp verksamheten på Kungsängen till en nivå där lönsamhet är en trovärdig framtidsoption.
Ottossons mål är sannolikt därför att rigga en lösning där Norrköpings kommun genom egna insatser kan hantera den akuta situation som uppkommer då Luftfartsverket officiellt sätter Kungsängen på säljlistan.
Det är klokt agerat av Mattias Ottosson och socialdemokraterna. Han köper sig tid för att på sikt kunna genomföra förändringar. Det mest troliga scenariot är nämligen att flygplatsens verksamhet kommer att fortsätta krympa under de kommande åren. En abrupt och plötslig stängning av flygplatsen skulle dock vålla storskalig och psykologisk skada för Norrköping.

Under åren framöver bör kommunledningen inrikta sig på att säkra stadens position som logistik- och handelscenter genom att alltmer närma sig Skavsta och Arlanda flygplatser. Dessa flygplatser ligger så pass nära att de mycket väl - särskilt med uppsnabbade markbundna kommunikationer - kan betraktas som "flygplatser i Norrköping."