Osvuret är bäst
Nu börjar temperaturen stiga inför det socialdemokratiska ordförandevalet. Inga officiella kandidater finns ännu. Inofficiellt finns de där ändå förstås. Vi vet vilka det är.
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Hittills har jag svarat olika varje gång jag fått frågan. Jag lämnar inte olika bud för att jäklas med dem som fått slavjobbet att göra sådana här enkäter.
Jag är faktiskt genuint osäker. Ibland svarar jag Per Nuder eller Mona Sahlin. De är båda två erfarna, samtidskänsliga, driftiga, analytiska och mycket kapabla. Ibland svarar jag Ulrica Messing eftersom jag tror att hon är en fullt möjlig och duglig kompromisskandidat som "alla" kan samsas om - om det visar sig att inget av förstahandsalternativen förmår att samla en majoritet. Ibland svarar jag Margot Wallström.
Hon har ändå något speciellt. Det kommer man inte ifrån. Frågan är förstås hur pass väl detta speciella går att integrera med den politiska apparattillvaro som det innebär att vara partiordförande?
Någon an de här fyra kommer till slut att bli partiordförande. Det är jag tämligen säker på. OM det inte blir som förra gången det begav sig. Genom omständigheternas spel dök det plötsligt upp en tämligen otippad Göran Persson på scen. Och det gick ju ganska bra det också.
Så osvuret är förstås bäst.