Dagens landsting formades efter vårdens behov, men gränserna byggdes på de vikingatida landskapen och 1600-talets länsgränser. I dag har dock både arbetsmarknad och vård förändrats dramatiskt.
När våra grannländer har sett över indelning och - det bör betonas - sitt sätt att arbeta, har fokus oftast varit medborgarnas och företagens behov av en slagkraftig politik för tillväxt och jobb i en värld där människor rör sig i nya mönster.
Då blir universitet, flygplatser och pendlingsmöjligheter mer avgörande än vårdadministration. Och när vården alltmer ges lokalt, till och med i hemmet, vore det orimligt att låta de stora sjukhusens upptagningsområden få avgöra hur Sverige ska styras regionalt.
Medborgarna och företagen bryr sig inte längre om länsgränserna. De pendlar, handlar, söker jobb, arbetskraft och utbildningar, bedriver företagsverksamhet utan hänsyn till gränserna. Det är dessa mönster som bör styra en ny regionindelning.
Vad innebär det då för Östergötland, som trots utmärkta förutsättningar släpar efter vad gäller tillväxt och jobb? Jag drar två slutsatser:
1. Östergötland, särskilt Norrköping/Linköping, bör hålla ihop. Här finns universitetet som sammanhållande motor, och här finns en pendlingstäthet som gör detta till en naturlig enhet. Däremot bör samarbetstempot öka rejält.
2. Det som mest av allt avgör hur det går för Östergötland, och dit företag och människor främst söker sig när de går utanför länet, är norrut - mot Stockholm och Mälardalen. Jag har inget emot Småland, jag har själv småländska rötter, men det är långt fler östgötar som är beroende av att påverka vad som sker norr om länsgränsen.
Nu sägs ofta att Sörmland (liksom Västmanland och Örebro) inte vill slås ihop med Östergötland, de föredrar Stockholm. Det må vara, men enligt min bestämda uppfattning finns inte den regering, som kommer att göra Stockholmsregionen ännu större och mer dominerande än den redan är. Länen runt Stockholm kommer att få söka sig en annan lösning, och då gäller det för oss östgötar att veta vad vi vill.
Socialdemokraterna i Östergötland har fattat vissa inriktningsbeslut. Jag är dock övertygad om att när vi närmar oss avgörandet måste man vara öppen för en ny prövning, eftersom dessa beslut är så långsiktiga och oåterkalleliga att man inte har råd att göra fel.