Östergötland är politiskt hett län
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
På den socialdemokratiska sidan är det ännu hetare. På gårdagens debattsida i Dagens Nyheter visade en av profilerna att han inte har lagt de storpolitiska ambitionerna på hyllan när han lämnade uppdraget som partisekreterare. Lars Stjernkvist i par med vår landshövding Björn Eriksson - som möjligen sneglar åt en partipolitisk karriär när han snart lämnar statstjänarskrået - gick i DN till hård attack såväl mot den statliga myndighetsstrukturen som mot landstingens existensberättigande.
Stjernkvist och Eriksson beskrev nätverket av statliga myndigheter som vore det spunnet av en "berusad spindel". Landstingen och/eller andra former av folkvalda regionparlament fann heller ingen nåd när landshövdingen och s-politikern talade klarspråk i söndagens DN.
Det östgötska inslaget i dessa nationella stridsfrågor framträder än tydligare när vi betänker att Östergötlands landstingsråd Paul Håkansson samtidigt är ordförande i Landstingsförbundets hälso- och sjukvårdsberedning. Bakom Håkanssons byråkratiska titel döljer sig en inflytelserik position i den svenska sjukvårdspolitiken. Paul Håkansson är dessutom en mycket respekterad person i sjukvårdspolitiska kretsar.
Många Norrköpingsbor förknippar kanske Håkansson mest med den segdragna konflikten om Vrinnevisjukhusets akutmottagning och det lokala omdömet om Paul Håkanssons kvalitéer förmörkas möjligen av denna strid. På den nationella arenan är dock Norrköpingssonen Paul Håkansson en aktad sjukvårdspolitisk aktör.
Frågan om landstingens framtid har diskuteras intensivt i flera decennier. Det är i huvudsak moderaterna som drivit kravet på nedläggning. Under Borgs och Reinfeldts regim har emellertid de moderata nedläggningskraven tonats ned. Deras ambition är att undvika alla ställningstaganden som kan placera partiet i "extrema" positioner för att därmed med full kraft kunna konkurrera med socialdemokraterna om sansade mittenväljare. Genom det moderata tillbakadragandet i frågan om landstingens framtid har det blivit fritt fram för mer saklig debatt i saken.
<B>Ingen kommer således att beskylla Stjernkvist och Eriksson för att vara förklädda högerspöken när de föreslår att det räcker med stat och kommun som folkvalda organ i Sverige.</B>
Tvärtom kan de räkna med att få ganska brett stöd för sina ståndpunkter. Även Folkbladets ledarsida vill till stora delar instämma i deras kritik. Den offentliga överbyggnaden i form av förvaltningar och politiker är såväl ur demokratiskt som ekonomiskt perspektiv alldeles för stor och orationell. Men det är ju långtifrån säkert att länsstyrelser och kommunförvaltningar skall sitta i orubbat bo när de nya ansvarsnivåerna i samhället skall mejslas fram.
Nästa inlägg i debatten bör komma från Paul Håkansson. Kommun- och Landstingsförbunden håller på att smälta samman till en organisation. Mot den bakgrunden blir det extra intressant att se hur Håkansson, som det gemensamma förbundets talesman skall förhålla sig till landstingens och kommunernas framtida status.
Paul Håkansson kanske även han - likt Stjernkvist - vill uppträda med en parhäst i debatten.
Kommunalarbetareförbundets Åtvidabergsbördiga ordförande Ylva Thörn vore en minst sagt spännande och tung partner till Håkansson?
Kan de finna varandra månntro?