Oproffsig ministerstrid om försvaret
Trots opålitligt sommarväder har Sverige sjunkit in i högsommardvala.
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Ledare
Debaclet kring försvaret började i Almedalen under politikerveckan.
Finansminister Anders Borg (m) deklarerade i sitt tal, den 12 juli, att regeringen aviserade att skära i försvarsbudgeten. Tio procent skulle sparas på försvaret och pengarna satsas på annat.
Men försvarsminister Mikael Odenberg (m) var helt oförstående: någon överenskommelse om att spara fanns inte menade han. Hur det egentligen ligger till med försvarsanslagen vet vi fortfarande inte.
Statsminister Reinfeldt (m) tycks ha tagit semester och har inte gjort något för att slita tvisten mellan sina trätande statsråd.
Från militärt håll är irritationen stor över de oklara signalerna om försvarsanslagen. I sitt veckobrev skriver överbefälhavaren Håkan Syrén att försvarets uppgifter ska styra budgeten och inte tvärt om. I striden inom regeringen ställer han sig på försvarsministerns sida.
Att administrera Försvarsmakten, en myndighet med 17 000 anställda och en budget på knappt 40 miljarder, är svårt som det är. Det blir inte enklare av att politikerna inte kan lämna besked om ÖB ska tvingas spara flera miljarder ytterligare.
Det är dock inte bara ÖB som har anledning att känna frustration. Om Borg får igenom sin besparing kommer det främst att handla om neddragningar i Försvarsmaktens materielanskaffning. Därmed är det en fråga som anställda i försvarsindustrin - bland annat tusentals på Saab i Linköping och i Motala - har anledning att bry sig om.
Föga förvånande gör socialdemokraterna sitt bästa för att plocka poänger på regeringens fumlande i försvarsfrågan.
Riksdagsledamoten Åsa Lindestam skjuter skarpt i en debattartikel i Svenska Dagbladet i veckan, den 25 juli: "den prutning på fyra miljarder på försvarets materielinköp som Anders Borg föreslagit är oseriös och orealistisk" menar hon. Enligt Lindestam, som är ledamot i försvarsutskottet, borde finansministern invänta försvarsberedningen innan han tycker till i försvarsfrågor.
Men socialdemokraternas angrepp på moderaterna faller platt. Så sent som i juni uttalade Pär Nuder, socialdemokraternas ekonomiska talesman, att även han vill se nedskärningar på försvaret. I en intervju med Svenska Dagbladet (5/6) menade han att nedskärningar kan ske "i ljuset av det allmänt goda säkerhetspolitiska läget".
I likhet med Borg vill Nuder spara på försvarsmaterielen utan att vänta in försvarsberedningen och i likhet med finansministern vill han använda försvarspengar till annat.
Även om socialdemokraternas plötsliga försök att plötsligt spela rollen av ansvarstagande försvarsvänner är pinsam är regeringens misstag värre.
Kraven på en sittande regering är helt enkelt större än kraven på oppositionen. Att inte stats-, finans- och försvarsministrarna lyckats klara ut vad regeringens uppfattning om försvarsanslagen egentligen är kan bara betraktas som bristande professionalism. Efter tolv år i opposition saknas helt enkelt den rutin som regerings-arbetet kräver.
Det är aldrig bra när den politiska eliten beter sig som sommarvikarier, men kanske är det särskilt illa att det är just försvarspolitiken som sköts så taffligt. När det gäller försvaret är det bra om tydligheten och den politiska enigheten är stor. Idag finns inte ens enighet och tydlighet inom alliansregeringen. ÖB:s förhoppning om att behoven ska styra resurserna till Försvarsmakten tycks långt borta denna sommar.