Öppna för fler gästspel på högskoleplaneten
Louise Malmström
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Hon slängdes mitt in i en intensiv pågående analys av kärleksbudskapet, agape och syndafallet. För henne hittills helt okända namn som Thomas af Aquino droppades emellanåt i den även i övrigt obegripliga ordfloden.
Kluddade figurer
Originalet till föreläsare ömsom kröp upp i hörnet av föreläsningssalen och viskade till dem som satt närmast, ömsom gestikulerade vilt och poängterade föreläsningens essens. Därtill kluddade han med jämna mellanrum figurer och pilar på tavlan i en väldig fart.
Visserligen hade hon kommit in på reservplats tre veckor efter kursstart.
Visserligen stod det teologisk hermeneutik och annat svårdefinierbart på schemat. Visserligen hade kursarna (som hon redan första veckan gjorde bort sig inför genom att kalla klasskamrater) högskolerutin och var till stor del blivande präster med all annan slags bakgrund än hennes. Men hon hade ändå inte förberett sig på att känna sig så fullkomligt alienerad. Som en osynlig typ från en annan planet.
Sa ingenting
Efter två gånger fyrtiofem minuter satt hon i bussen på väg hem igen och tittade på alla ord och skisser hon hysteriskt antecknat i sitt block. De sa henne absolut ingenting. Hon förbannade det faktum att vikariatet i hemtjänsten tagit slut och att hon försökt göra sig märkvärdig på det här viset. Naivt nog hade hon hoppats på invänjningsveckor och faddrar och sånt.
Men det fanns förstås inte på fristående kurser och till något program hade hon inte vågat söka. Hon var så pass osäker på om hon ens skulle klara den första terminen att hon inte ens vågat ta fullt studielån. För nya högskolestudenter som kommer från studieovana miljöer har förutsättningarna blivit lite bättre sedan dess. Numera finns det en rad mjuka sätt att kliva in i den akademiska världen och dess tänkande. Det finns basår och collegeår, lärcentra och distanskurser. Många högskolor samarbetar med gymnasieskolorna på orten för att väcka lust och förbereda blivande studenter på vad akademiska studier innebär.
Dagens högskola har ett uttalat uppdrag att bredda rekryteringen. Sedan 2002 är det till och med inskrivet i högskolelagen.
Alternativ intagning
Högskoleförordningen ger också möjlighet till alternativt urval vid intagning. Upp till tio procent kan antas utifrån andra förkunskaper än de formella, tidigare erfarenheter, utbildning i utlandet eller andra "sakliga omständigheter", till exempel för att öka andelen av det underrepresenterade könet.
Andelen som tar sig till universitetet har också ökat markant de senaste åren bland till exempel invandrare och de med arbetarbakgrund. Ändå kan jag sätta hur mycket som helst på att det finns massor av tjejer och killar därute som inte kommer att söka till - eller trivas med - högskolestudier.
Sådana som kunde ha gjort det om högskolorna ansträngt sig ännu lite mer.
Både när det gäller bredden i själva rekryteringen och sättet att ta hand om de man rekryterat så att de känner sig välkomna och vill vara kvar.
Det var förstås jag
Den förvirrade själen? Det var förstås jag. Och efter att ha konstaterat att ingen tänkte visa mig var man skulle registrera sig, att jag aldrig skulle ha särskilt mycket gemensamt med kursarna och att jag, till min stora förvåning, ha klarat den första tentan med en halv poäng - vilket jag fortfarande är övertygad om var en mycket välvillig behandling av en mycket medioker prestation - blev jag ändå liksom kvar. Jag halkade till och med ut på andra sidan med en examen så småningom. Men jag ser det fortfarande som ett gästspel under ett antal år. Jag är fortfarande från samma gamla vanliga planet.