Vi var på Picassomuseet i Malaga förra torsdagen, om några timmar skulle vårt flyg avgå hem.
Då får jag ett meddelande i telefonen:
"Danmark har stängt sitt luftrum på grund av askan från vulkanen på Island."
Min fru inser läget snabbare än jag. Vi struntar i Picasso och tar oss till ett internetcafé.
Krönika
Där inser vi strax att det inte är någon mening att åka till flygplatsen. Vi tar in på hotell och gör inget annat än att följa nyheterna, likadant på fredagen.
På lördagen åker vi till flygplatsen för att försöka få kontakt med flygbolaget, Norwegian Air, på telefon är det omöjligt att komma fram. Där får vi beskedet att situationen förvärras hela tiden. "Det här kan ta veckor, försök hitta andra vägar; buss eller hyrbil."
Veckor?! Vi måste ju hem! Semestern är slut, jobben väntar. Dessutom har vi viktiga privata angelägenheter. En nära anhörig har avlidit, ett hus ska tömmas, en bouppteckning göras. "Vi hyr en bil, då är vi hemma på några dagar", säger jag.
På Europcar har en engelsman en konstig diskussion med kvinnan vid desken. Hon säger hela tiden: "Minimum en vecka".
Och han svarar att det är inga problem, han betalar för en vecka, trots att han bara vill ha bilen i två dagar. Men hon envisas med att det är minimum en vecka som gäller. Det går upp för honom att hon faktiskt menar att han inte får lämna tillbaka bilen tidigare.
- Så om jag parkerar bilen utanför ert kontor i Frankrike om två dagar, tar de inte emot bilnycklarna då?
- Nej, minimum en vecka, upprepar hon.
Vi går till Avis, som ju säger sig "Try harder". Jodå, det finns bil att hyra och vi kan lämna den i Stockholm, även om det förstås kostar en slant.
- Hur mycket då?
- 3 800 euro." (ca 38 000 kr)
Jag ringer Folksam om frågar om de täcker kostnaden. Svaret är nej.
- Vilka kostnader täcker ni då?
- Inga alls, absolut inga överhuvudtaget.
Varför har man försäkringar?
Det blir tåg norrut. Nattåget till Bilbao, då sparade vi in en hotellnatt. Buss till San Sebastian, därifrån in i Frankrike. Där borde vi kunna ta ett snabbtåg hem. Det är bara det att i Frankrike är det tågstrejk...
Men en del tåg går faktiskt. Vi lyckas ta oss till Paris och kommer till slut också fram till flygbolaget på telefon. Så kan vi boka in oss på de två sista platserna på den enda flight som är ett alternativ för oss. Till Oslo. Däremot vägrar det mycket märkliga bolaget Norwegian Air att ta med oss på flyget från Oslo till Arlanda, trots att det finns plats! Det blir tåg Oslo-Stockholm.
Vi är hemma en vecka senare än beräknat. Ett äventyr som kostat oss tiotusentals kronor. Det är ändå inte det värsta. Det är all oro, all ovisshet. Alla besked, och kontrabesked.
Arlanda öppet nu - nej, stängt igen. Nog har vi gått varann på nerverna ibland. Men vi har också mött andra i samma situation. Det infinner sig ett slags gemenskap. Kanske kan man lära sig något av det. En lektion i krishantering. Och insikten att vi människor inte styr över allting här på jorden.
Nästa semester får bli på pendeltågsavstånd. Det var bara det jag ville säga.