Onödigt, Persson
Sent igår eftermiddag vreds temperaturen i den politiska tsunamikrisen upp ytterligare några grader. Statsminister Göran Persson upplever uppenbart att regeringens situation nu är så pressad att han måste slå tillbaka.
Göran Persson borde väntat med att uttala sig. FOTO: SCANPIX
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
<B>Tjänstemännen har, enligt Göran Persson inte snabbt fört vidare information som de fått per fax från ambassadören i Thailand. Hade politikerna fått ta del av ambassadörens larmrapporter redan på annandag jul så hade de, säger statsministern, kunnat "trycka på knappen" snabbare än vad de nu gjorde.</B>
Å ena sidan är Perssons agerande förståeligt. Om det nu är som han säger så bör han ju inte hålla inne med vad han vet. Å andra sidan är det olyckligt att han redan nu låser fast regeringens och möjligen också socialdemokraternas uppfattning i ansvarsfrågan.
Regeringens agerande skall granskas av konstitutionsutskottet under våren. En central del av utredningsuppdraget för utskottet är ju att fastlägga regeringens konstitutionella ansvar vid katastrofer likt den vi nu upplever.
Sveriges konstitution förbjuder ministerstyre. Självständiga ämbetsverk skall ha sådana instruktioner och regleringsbrev från regeringen att de snabbt kan agera i olika ärenden.
Frågan handlar således om vilka "knappar" som regeringen egentligen kunde ha tryckt på? Kanske kommer granskningen i och för sig att visa på att utrikesförvaltningen verkligen har brustit i sin handläggning av krisen. Förhåller det sig på det viset så är det dock föga troligt att hela det politiska priset för detta endast kommer att få betalas av någon eller några tjänstemän på UD.
Göran Persson borde därför ha haft så pass mycket is i magen att han avstått från att fördela skuld och ansvar nedåt i organisationen innan granskningen ens har hunnit börja.