Omoraliskt att inte satsa på samarbete
Idag avslöjar Folkbladet på nyhetsplats att Lars Stjernkvist har fått sitt partis uppdrag att fortsätta seminarierna med miljöpartiet. Tillsammans med sin vapendragare - de grönas partisekreterare Håkan Wåhlstedt - skall Stjernkvist bl a arrangera ett partigemensamt möte i Norrköping den 11-12 mars. Det är glädjande att de båda partierna beslutat sig för att ägna tid åt att föra dessa samtal.
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Turerna om försvaret, skatterna, socialförsäkringarna och kärnkraften visar att partierna istället borde ha börjat i andra änden.
Att det nu är Lars Stjernkvist och inte den nya partisekreteraren Marita Ulvskog som skall moderera det socialdemokratiska partiets samtal med de gröna kan i och för sig tyda på att Persson/Ulvskog vill distansera sig något från allt för nära samarbete med miljöpartiet. SAP: s ledning har givetvis noterat att många av det egna partiets medlemmar - liksom vänsterpartiet - inte precis gjort vågen för alltför intima relationer med det gröna partiet. Persson/Ulvskog vill inte riskera något tapp av sympatier p g a seminarierna och låter därför en från makten fristående person som Stjernkvist ansvara för genomförandet.
Han markerar också i dagens Folkblad att det inte är några förhandlingar i sakfrågor som skall försiggå på seminarierna. tSyftet är istället att ett antal medlemmar och aktiva skall lyssna på varandra i en avspänd och lärande process. Politiska ställningstaganden om ett eventuellt fördjupat samarbete i framtiden står inte på dagordningen.
Folkbladet ser positivt på de förlängda samtalen mellan de båda partierna. Utifrån sina skilda perspektiv kompletterar partierna varandra mer än vad de konkurrerar. De kan således i lugn och ro låta samtalen rulla på. Förhoppningsvis finner de varandra i så pass hög grad att en regeringssamverkan kan växa fram som ett realistiskt alternativ.
Vårt samhälles stora utmaning kommer från klimatets förändringar. Med ökad trygghet som vision och med solidariteten som främsta medel har SAP och miljöpartiet möjigheter som inga andra att på allvar börja använda politiken som redskap för att fasa ut de mänskliga aktiviteter som har negativ påverkan på klimatet. Det vore därför rentav omoraliskt att inte på allvar försöka övervinna de hinder som finns för ett mer utvecklat samarbete mellan de båda partierna.