Ombilda regeringen
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Den gamla socialdemokratiska berättelsen var retoriskt fixerad vid ett givet slutmål. Där framme - vid regnbågens slut - fanns det färdiga och lyckliga samhället där orättvisor och elände var utrotade. Tron på ett helt annorlunda och en gång för alla färdigmonterat samhälle har dock, och dessbättre, kraftigt försvagats. I sina program knyter dagens socialdemokrati i stället an till det moderna och dynamiska samhällets möjligheter och risker. Vurmen för centralstyrning har avtagit något och insikten om den sociala ingenjörskonstens begränsningar har i vissa avseenden fördjupats.
Men likafullt är frågan om vad socialdemokraterna egentligen vill göra med sin politiska makt, högst berättigad. Det partiet vill göra måste också hänga ihop med såväl bilden av dagens socialdemokrati som med arbetarrörelsens historia. Partikongressen i Malmö är ett givet tillfälle för diskussion om den socialdemokratiska berättelsen.
En berättelse är emellertid inget värd om den inte har berättare. Socialdemokratins behov av kommunikatörer är stort. I kvällspressen har det de sista dagarna spekulerats om kommande regeringsombildningar. Oavsett sanningshalten i dessa rykten så bör Göran Persson i god tid före valet använda sin exklusiva utnämningsrätt av statsråd för att förstärka kretsen av personer som kan kommunicera den socialdemokratiska berättelsen om solidaritet, tillväxt, grön miljöanpassning och internationalism.
Dagens regering har för få kommunikatörer och för många tjänstemannaliknande förvaltare. Inget ont sagt om tjänstemän och förvaltare. Utan sådana blir det inte mycket av något. Men i dagens läge förslår inte förvaltande och kompetent pappersvändande.
Yttre omständigheter - främst moderaternas beslut att spola sin egen berättelse om det nyliberala lågskattesamhället - förstärker behovet av en kittlande och eggande socialdemokratisk vision.