Öka vår beredskap
Sverige får inte slappna av i vår militära uppmärksamhet. Rysslands aggressiva utrikespolitik och auktoritära inrikespolitik gör vårt läge allt mer utsatt. Låt inte räknenissar ta över försvarspolitiken. Foto: Lars Pehrson/Scanpix
Foto: Fotograf saknas!
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
För Sverige är detta en oroande utveckling.
</span>I Sverige präglas den säkerhetspolitiska diskussionen av aningslöshet.
De tunga försvarspolitikerna tycks mena att militären numera ska försvara oss genom att delta i fredsbevarande operationer i tredje världen. "Försvaret av Sverige bedrivs ju även i Mazar-e-Sharif i Afghanistan", som riksdagsmannen Göran Lennmarker (m) uttryckte saken nyligen.
Något invasionshot finns inte mot Sverige och det kommer det inte heller att göra inom överskådlig framtid. Men ett Ryssland som ser sig själv som en stormakt kan ändå utgöra ett säkerhetspolitiskt problem.
Vid oräkneliga tillfällen har Ryssland satt grannländer i Baltikum och Östeuropa under stark press för att påtvinga dem sin vilja. Ryssland har aviserat en önskan att bygga en gasledning på Östersjöns botten nära Sverige. Om den byggs får Ryssland plötsligt ekonomiska intressen mycket nära den svenska kusten. Det manar till eftertanke.
Det är en gammal sanning att den som är förberedd och har förmåga att skydda sig lättare står pall för tryck utifrån. Det är därför Sverige behöver en militär förmåga här hemma. Men just nu är politiker på både vänster- och högerflanken mest inne på att rusta ned Sveriges militära förmåga.
Både socialdemokraternas ekonomiske talesman Pär Nuder och den moderate finansministern Anders Borg har deklarerat att de vill använda försvarspengar till annat.
Sverige har minskat sin försvarsförmåga sedan det kalla krigets slut och det har varit en helt riktig politik. Dessvärre ser det nu inte längre lika ljust ut på det säkerhetspolitiska området.
Vi har nu att anpassa oss till en ny verklighet med en återfödd stormakt i vårt närområde och att se över vår militära förmåga är en del av det.
Det militära försvarets omfattning och inriktning bör avgöras av Sveriges säkerhetspolitiska behov, inte av räknenissar som Borg och Nuder. Sveriges politiker måste vakna ur törnrosasömnen och inse att vi kan behöva öka vårt militära försvar på hemmaplan om Ryssland fortsätter att utvecklas åt fel håll.