Nyhetsvärdering på skolschemat
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
I alla fall för mig. Det här var dessutom en pigg klass med åsikter om det mesta.
- Vad är en nyhet, frågar jag klassen.
Några försöker sig på en definition, vilket ju inte är så enkelt.
- En båt sjunker och en person drunknar. Är det en nyhet?
- Jaa!
- Men om det är i Kina som olyckan inträffar, skriver vi om det i Folkbladet då?
- Neej!
Alla tycks inse betydelsen av närhet. Innebörden av ett spridningsområde. Det är därför Folkbladet är större än Dagens Nyheter - i vår region.
Så kommer någon på att det finns ett undantag där vi nog skulle skriva om båtolyckan i Kina. Om den omkomne är från Norrköping eller Finspång.
Några tycker att det här är inskränkt och cyniskt. Vid varje stor olycka, terrorattack eller liknande, med dödsoffer så är alltid den första frågan från svenska medier: Är några svenskar bland de drabbade?
- Det är väl rimligt att svenskar som har anhöriga på ett ställe där det finns dödsoffer får ett snabbt besked. Media i alla länder resonerar likadant, påstår jag.
Men jag får genast mothugg av en elev som hävdar att spanska medier inte alls har den insnöade inställningen.
Jag byter spår för att fortsätta diskutera nyhetsvärdering.
- Om någon snattar godis, är det en nyhet?
- Neej!
- Men om det är ett kommunalråd som är snattaren?
Jodå, de flesta går med på att det då faktiskt är en nyhet. Men vi hamnar förstås i en diskussion om kändishysteri.
Och skillnaden mellan renodlad skvallerpress och dagstidningar. En bild på ett par som är på IKEA och texten:
"Kommunalrådet köpte säng tillsammans med sin nya kärlek", vore en omöjlighet i den här tidningen.
Men en nyhet blir onekligen intressantare om det är en känd person som är inblandad.
Och om den kände politikern snattar godis väcker det frågan om hur det är ställt med omdömet och respekten för lagen.
Den som har sökt offentligheten får finna sig i att bli omskriven även i negativa sammanhang.
Det gäller inte bara politiker, utan även t ex dokusåpakändisar och andra som frivilligt ställt sig i strålkastarljuset.
Tycker man att det är trevligt med ett stort reportage från bröllopet och bjuder in media då - så får man vara beredd på att skilsmässan sedan också nogsamt rapporteras i pressen.
Brottslingar som utpekas med namn och bild i tidningen har ju verkligen inte sökt offentligheten.
Men de får skylla sig själva, menar många i klassen. Tidningarna borde visa bild på alla brottslingar, så att folk får veta vilka de är!
- Men det kan ju bli ett värre straff än det domstolen fastställer, försöker jag.
Kanske har jag lite kunnat problematisera för dem vad nyhetsvärdering är. Nyhetsvärdering som en fråga om värderingar.
Men framför allt lär jag mig själv alltid mycket på de här besöken i skolor, och det är alltid lika roligt.
Det var bara det jag ville säga.