Nya tider i EU-debatten
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Mot den här bakgrunden var det intressant att se att moderaten, förre Europaministern Ulf Dinkelspiel och vänsterpartiets förre partisekreterare Kenneth Kvist häromdagen kunde enas dels om en artikel i Svenska Dagbladet, dels om ett stort gemensamt arrangemang på Europadagen i Stockholm.
Inbjudna talare var bl a EU-kommissionären Margot Wallström, europaministern Cecilia Malmström, LOs ordförande Vanja Lundby-Wedin och nya ordföranden i Svenskt Näringsliv Signhild Arnegård-Hansen.
De är överens om att vi behöver lösa en rad frågor på Europaplanet, men inte hur: Margot Wallström vill ha mer förnyelsebar energi, Cecilia Malmström mera kärnkraft. LO vill ha EU-regler som skyddar kollektivavtalen och de anställdas rättigheter, Svenskt Näringsliv vill att den fria rörligheten på den inre marknaden ska vara överordnad.
Poängen är att allt fler inser att vi är i ett nytt läge. Globaliseringen galopperar, med växthuseffekten som det yttersta beviset. Då har det som tidigare har varit så känsligt för många, ett svenskt EU-medlemskap, blivit allt mer naturligt för de flesta.
Och när gränsöverskridande samarbete i Europa blir allt mer nödvändigt blir det också viktigt för demokratin att stärka det svenska engagemanget i europafrågor. Det kunde vänsterpartisten och moderaten enas om.
Men det är också intressant att notera att samtidigt som alltfler accepterar EU, falnar entusiasmen för idealistiska visioner om ett Europas Förenta Stater, med stolta symboler och storstilad konstitution. När man i de nya medlemsstaterna ser entusiasm för EU-medlemskap, men samtidigt skepsis mot ett alltför långtgående fördrag, och när man i Frankrike säger nej till det nya konstitutionsförslaget, samtidigt som en överväldigande del av befolkningen vill fortsätta Europasamarbetet ? då har vi ett nytt läge.
Då börjar vi närma oss ett brett samförstånd om att EU-projektet handlar om att närma människor till varann, och att lösa de praktiska problem som en alltmer gränslös värld skapar. På lång sikt håller jag med Margot Wallström om att målet måste vara att minska de hinder och föreställningar som skiljer och skapar motsättningar, att minska gränsernas och nationernas betydelse, att vi ska kunna se varandra och mötas som människor ? inte i första hand som svenskar, tyskar och turkar.
Men EU handlar INTE om att bygga nya imperier. EUs sämsta sida är när det är protektionistiskt och EU-nationalistiskt, dess bästa när det öppnar gränserna, inkluderar - som vid utvidgningen - och när det tar människors oro inför stora gränsöverskridande utmaningar på allvar: klimatet och miljön, globaliseringens utmaningar för jobben, flyktingsituationen mm.
Så nu kanske vi på allvar kan börja diskutera hur vi ska möta de utmaningarna, istället för om vi ska vara med i EU.