DEBATT: Nuder hade klarat krisen

Tsunamikatastrofen annandag jul förra året var med svenska mått mätt extraordinär. Femhundrafyrtiotre svenskar omkom i flodvågen och femtonhundra skadades. Tsunamin utgör, tillsammans med Estonias förlisning 1994, tragiska utropstecken i vår nutidshistoria.

I går presenterade Katastrofkommissionen sina bedömningar om regeringskansliets hantering av Tsunamikrisen. Kommissionen riktar hård kritik mot bl a Göran Persson, Laila Freivalds och kabinettssekreteraren på UD, Hans Dahlgren.
Något annat än hård kritik var heller inte att vänta.
Regeringskansliets organisation var och är inte rustad för professionell hantering av kriser och katastrofer. Särskilt illa fungerar det på UD. Utrikesdepartementets bristande krishantering förvärrades sannolikt också av att utrikesminister Laila Freivalds inte är någon politiker. Hon saknar den borne politikerns intuitiva förmåga att snabbt uppfatta risker och faror för parti och regering. Hade en fullblodspolitiker som t ex Pär Nuder varit operativ som utrikesminister eller vice statsminister när tsunamin inträffade är det troligt att svenska flygplan med kristeam hade varit på väg mot Thailand redan under annandagens kväll. En politiker av Nuders slag har alltid antennerna utfällda vare sig han är på Springsteenkonsert, tar ett par öl med polarna eller sitter av tradiga möten och uppvaktningar.
Göran Perssons långa startsträcka in i krishanteringen är förbryllande. Om någon, är Persson den i regeringen som kan matcha Nuders politiska fingertoppskänsla. Men just denna annandag år 2004 snappade han av någon anledning inte riktigt den fara som var å färde. Ingen är mer än människa.

Ledare
Kanske var det hans enda lediga dag på flera månader? Kanske sov han lite extra länge på soffan ute på Harpsund? Orsakerna spelar egentligen inte någon roll. Krishanteringen fungerade inte som den skulle på regeringskansliet. Så var det.
Vid riksdagens frågestund i går bad statsministern förbehållslöst och med personligt ansvar om ursäkt för de misstag som begicks under de inledande dygnen av tsunamikatastrofen. Det är en god början på arbetet med att återupprätta förtroendet för regeringsmakten. Nästa steg bör bli att tillsammans med övriga partier komma överens om hur regeringens krisberedskap skall organiseras i framtiden. Oavsett vad man kommer fram till i den frågan måste statens yttersta krishantering skötas professionellt och oberoende av dagsformen hos regeringen.
Ständig krisberedskap är dock lätt att säga. Svårare att göra. Jag har därför viss förståelse för att regeringen ännu inte har bestämt sig för hur krisorganisationen skall se ut. Katastrofer kännetecknas nämligen av att de ofta bryter ut där man minst anar det. Att rigga en organisation som har kompetens att "klara allt" är förmodligen omöjligt. Säg att det faller två meter snö över Stockholm och att det sedan blir 30 grader kallt i ett par veckor. Har stockholmarna snöskyfflar? Finns det bandvagnar i tillräckligt antal? Reservelverk? Eller anta att fågelinfluensan förs över till människor i stor skala och i full fart närmar sig Sverige. Finns det vaccin som räcker till alla svenskar? Hur skall en massvaccinering gå till? Vad händer om OPEC plötsligt stryper oljeleveranserna till västvärlden och oljan snabbt måste ransoneras? Om terrorister straffar Sverige för vårt engagemang i Afghanistan?

Tillvaron är full av risker. Ingen sansad människa kan förvänta sig att staten alltid håller ett vakande öga på alla faror som hotar den enskilde. Det vi kan begära är däremot att staten inte sviker när vi drabbas av stora och kollektiva katastrofer.
Vid inledningen av tsunamikrisen var den svenska staten för tunn och svag. Därom är alla överens. Det är lätt att vara efterklok. Regeringens och riksdagspartiernas uppdrag nu är mycket svårare. De måste vara "förkloka".

Information till våra läsare

Debatt: Nuder hade klarat krisen