Nu handlar det om solidaritet
Omfattningen av naturkatastrofen i Sydostasien växer för varje timme. Nästan tio procent av de turistande svenskarna i Thailand - uppemot 1500 människor - har ännu inte hörts av. Risken är därför mycket stor att många av dem miste sina liv när flodvågorna vällde in över stränder och hotell.
Fel må ha begåtts. Men nu handlar det om människoliv, trygghet, transporter, vård, kommunikation och solidaritet med katastrofens offer. Bilden från Phi Phi där det låg en bungalowby. FOTO: SCANPIX
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Justitieministern flög i går kväll, tillsammans med personal från Räddningsverket till Thailand för att på ort och ställe sätta sig in i läget. Regeringens utrikesdepartement har ansvar för samordningen av de svenska hjälpinsatserna. På de mest utsatta katastrofplatserna finns stora behov av hjälp utifrån. Skall räddningsaktionerna bli framgångsrika krävs dock framförallt att de samordnas och leds professionellt. Behovet av genomtänkt ledarskap är extra stort när det är väldigt många länders regeringar, frivilligorganisationer och reseföretag som är involverade i arbetet.
<B>De krav som framförts på att regeringen skall sända militära Herkulesplan till Thailand för att transportera hem skadade svenskar är ett exempel på en typ av insats som i väldigt liten grad kännetecknas av professionalism. Herkulesplanen tar bara 80 personer, de är väldigt obekväma och de skulle behöva mellanlanda för tankning flera gånger på rutten Bangkok-Stockholm.</B>
Det var därför klokt av regeringen att ta sig några extra timmar för att mer noggrant analysera situationen innan luftbroarna till Sverige började verkställas. Tillsammans med de lokala myndigheterna, andra länders regeringar, FN-organ, reseföretag och frivilligorganisationer gjordes en prioritering av insatserna.
Först av allt upprättades en tillfällig svensk ambassad på en av de mest drabbade platserna. Där kan svenska medborgare få snabb hjälp med pass, pengar och andra förnödenheter samtidigt som de får information om hur transporterna till närmaste flygplats skall arrangeras.
Under de första timmarna efter rapporterna om jordbävningen och flodvågorna i Sydostasien var kunskaperna om händelsens omfattning ännu inte fullt ut kända för någon.
Steg för steg insåg dock världen att det som inträffat i Sydostasien var en av de absolut värsta naturkatastroferna på vår planet i modern tid. Att i ett sådant läge ha sänt iväg några Herkulesplan mot Bangkok skulle med rätta ha uppfattas som ett hån av de människor som drabbats.
<B>Hjälpinsatser är inte till för att stryka högljudda populister medhårs.</B>
Regeringen har naturligtvis inte gjort allt rätt. Ingen gör någonsin allting rätt. Vid de undersökningar och revisioner som kommer att utföras i sinom tid kommer det därför säkert att visa sig att saker och ting borde ha utförts på ett annat sätt och i en annan ordning.
Kanske tog det t ex för lång tid för regeringskansliet att upprätta en särskild telefonväxel och ett särskilt callcenter för alla de tiotusentals oroliga och desperata anhöriga och vänner som sökte besked och information från utrikesdepartementet. Kanske kommer det också att visa sig att det var oordning på de uttalanden och intervjusvar som gavs av statsråd och andra talesmän under det första dygnet.
Men allt detta tillhör framtidens, i sammanhanget mycket lindriga prövningar. Just nu handlar det om människoliv, trygghet, transporter, vård, kommunikation och solidaritet med katastrofens offer.