Nu blir de rika hemliga
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Under min tid på Folkbladet har vi
ibland tagit fram listan på de rikaste - men lika ofta struntat i att trycka den.
Nyhetsvärdet är per definition marginellt. Det är nämligen oftast samma personer som återkommer år från år som de rikaste i Norrköping och Finspång. Jag inser att det finns ett visst mått av skvallervärde i den där listan.
Men som ansvarig utgivare måste jag allt hitta andra argument för att motivera en publicering.
Om det bara kom an på skvallervärdet så skulle säkert listan över de som skilt sig platsa i tidningen...
Men det finns skäl att offentliggöra listan på de rikaste. Pengar är makt.
De på topplistan har ofta makt att påverka människors liv, deras beslut gör skillnad. Ska det nya storlagret placeras i Norrköping eller Stockholm?
Det är inte bara politiker som är makthavare. Därav allmänintresset. Att synliggöra makten. Journalistiken strävar alltid efter det.
Demokratin förutsätter att det som synes ske - också är det som faktiskt sker. Insyn, offentlighet och öppenhet är ledorden.
För ett par år sedan när vi just hade haft listan blev jag kontaktad av en av dem som stod på den. Han köpte inte alls mitt resonemang om demokrati, makt och offentlighet. Familjen hade ärvt en förmögenhet, men drev nu inte företag. De kände sig inte alls som makthavare.
En synpunkt värd att beakta.
Den som äger ett börsnoterat företag har däremot faktiskt sökt offentligheten, kan inte undgå den. Därför får Fredrik Lundbergs döttrar finna sig i att det skrivs om dem som "Sveriges rikaste kvinnor". Katarina Lundberg, 25, är landets rikaste kvinna och hennes storasyster Louise, 27, är näst rikast, enligt förra årets taxering. Deras förmögenhet ligger i aktieinnehav i Lundbergs. Det är självklart att det är av allmänintresse vilka som äger en börsjätte.
Det är inte lika självklart att tidningar ska lista någon som visserligen har ett fett bankkonto, men som i övrigt försöker leva ett liv i avskildhet.
Den som hörde av sig till mig påpekade också risken för försök till rån eller kidnappning efter en publicering. En risk som inte går att helt bortse från, exemplen finns ju.
Nu tycks det hur som helst alltså vara slut med möjligheten för tidningar att köra "hela listan" på de rikaste. Och som sagt; det ingen stor sak för oss.
Allvarligare är att uppgifter om förmögenhet nu blir hemliga - även för myndigheter!
Försäkringskassan och CSN får inte veta om den som söker ekonomiskt stöd har en förmögenhet. Miljonären kan slippa betala tillbaka studielånet, ja kan till och med få socialbidrag.
När något sådant avslöjas, eller blotta misstänken om att det förekommer, så gungar det i fundamentet i demokratibygget.
Det är därför transparens; genomskinlighet och öppenhet är en bra grundregel. Det var bara det jag ville säga.