Nu är även pojkar karl för sin hatt
Christer Sandberg
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det hade vi aldrig förr i tiden. Det fanns väl några som inte vågade annat för morsan. Men i princip var det omöjligt för en tonåring på den tiden att dra på sig en mössa.
Det fanns såklart bitigt frostiga dagar, som de vi just upplevt, också då. Enligt den legend som varje generation för vidare till sina barn var det ju t o m så att det alltid var omkring tjugo minus på den tiden. Så minns vi det.
Och så står man där framför spegeln och kammar och kammar det långa håret och lånar morsans hårspray för att riktigt få till det och man är 16,5 år och visst har man en varm jacka. Men sex vilda hästar skulle inte kunna dra på en mössa på det huvudet.
Av ett mycket enkelt skäl. Det skulle totalt förstöra frisyren.
<b>Kärring med hatt</b>
"Varför sitter gamla kärringar med hatten på!?" Det var en slagdänga i Sverige för ett antal år sedan. Jag tror jag vet svaret.
De ville inte förstöra frillan.
Nu finns det ju knappast några gamla kärringar kvar. Det finns inga damer med hatt. Dagens kärringar har växt upp med Elvis och åkt raggarbil och skulle aldrig ta på sig en hatt.
De är tjejer på 65 år som vill träffa en kille i samma ålder.
Kanske någon med en Harley-Davidson, eller så. Alltså gärna en mc-hjälm, men absolut inte någon hatt.
Hatten som vuxenattribut försvann omkring 1967. Dessförinnan var den en viktig symbol. Pojken skulle ju bli man. Bli karl för sin hatt.
Så då längtade de efter att få bli vuxna och få sätta på sig hatten.
Och flickan skulle bli dam - och bära hatt.
Det här var alltså innan ungdomen var uppfunnen. Man var barn, sedan blev man vuxen.
<b>Att ta på kylan</b>
Redan vid fyra plusgrader förlorar vi femtio procent av kroppsvärmen via huvudet. I Folkbladet i lördags kunde vi läsa fakta om hur värmen pyser upp ur huvudet och så ser man bilden av kylan som liksom ryker, man kan nästan ta på den.
Alla fattar ju egentligen. Men ändå knallar det omkring snubbar i min ålder utan mössa. Det beror på deras uppväxt, man måste förstå det.
Vi växte upp som fåfänga fjantar hela bunten. Vi kammade och kammade och det var fett och spray, gele fanns däremot inte.
<b>Accepterat med Jack</b>
När filmen "Gökboet" kom med Jack Nicholson så blev det accepterat att ha en liten stickad mössa på knoppen. Men då blev ju alltså frisyren förstörd. Så öronlapparna. Svarta lappar som satt ihop med ett metallstag för att, i alla fall litegrann, värma öronen.
Numera tvekar jag aldrig att ta på en tjock mössa den här årstiden.
Det finns ju ingen frisyr att förstöra, och det känns riktigt skönt.
Vissa har ständigt huvudbonad av samma skäl, som Plura, Carlos Santana och förstås Povel Ramel.
Numera ser man också ungdomar som jämt och ständigt har mössor eller kepsar på sig. Även när det inte är kallt och även inomhus.
Ha förståelse. De är som kärringarna förr i tiden. Vill inte förstöra frisyren. Låt dem ha sina attribut på sig. Det är helt klart bättre än den barhuvat märkliga tid när jag växte upp. Det vara det jag ville säga.