I dag delas Moa-priset ut till Anneli Jordahl, en författare som verkar i Moa Martinsons anda. Moa-priset har funnits sedan 1989 och delas ut av ABF och sällskapet Moas Vänner.
Tidigare pristagare är bland andra Kerstin Ekman, Sara Lidman, Ulrika Knutsson och Suzanne Osten. Vid Grytstorget står Moa Martinson staty och i Klockaretorpet finns ju en gata uppkallad efter henne. Moas anknytning till Norrköping är stark. Hon föddes i en socken utanför Linköping av en ogift 19-årig piga som snart flyttade till Norrköping för att arbeta på fabrik, just i de kvarter där Peter Lindes skulptur står. I Folkbladet i dag publicerar vi en text av framlidne Stig Sundström i serien om gamla skolor i Norrköping. I dag handlar det om Holmstaskolan - där Moa Martinson gick.
Helga Maria hette hon från början, det var först i 35-årsåldern som hon började använda namnet Moa, ett namn som hon faktiskt införde i Sverige. Det kan vara ett smeknamn för Maria eller komma från "mor". Moa hittade namnet hos en romanfigur som hon gillade. Numera finns det tusentals med namnet Moa i Sverige. Martinson blev hon förstås först när hon gifte sig med Harry.
Hon föddes som Swartz, gifte sig sedan första gången och fick namnet Johansson. Maken Karl Johansson begick självmord genom att använda dynamit.
Tre år tidigare hade deras två yngsta barn, Manfred och Knut, drunknat när de skulle gå över isen en vårdag. Livet for fram hårt med den blivande författaren.
Sommaren 1906 arbetade hon på en restaurang på Sylten vid den stora Konst- och Industriutställningen, något hon skildrat i boken Kungens rosor.
I samband med 100-årsjubileet av utställningen 2006 satte Kvartersteatern upp en dramatisering av romanen utomhus på själva Syltenberget. Ett lyckat projekt, jag såg föreställningen som var mycket fin.
Nu förbereder samma teatergrupp en ny uppsättning av samma stycke, den här gången inomhus på Kulturkammaren. Enligt planerna blir det premiär i mars.
Publiken lär strömma till precis som den gjorde förra gången.
Många vill uppleva hur den gamla industristaden så trovärdigt och osentimentalt, men också humoristiskt, skildras. Det är ju det Moa Martinson gjort, särskilt i romansviten Mor gifter sig, Kyrkbröllop och Kungens rosor. I vår kommer skådespelaren Anita König, Moa-stipendiat 2003, till Stadsbiblioteket och berättar om Moas Norrköping.
Platserna i industrilandskapet finns ju kvar och Stadsmuseet har genomfört mer än hundra stadsvandringar i Norrköping i Moas fotspår.
Guide är Anette Kindahl, själv författare som fått lysande recensioner och som nu skriver krönikor i Folkbladet.
Moa skrev också i Folkbladet på 1950-talet, det kan man se när man bläddrar i tidningsläggen från den tiden. Och hon besökte tidningen när hon kom till Norrköping.
- När Moa Martinson kom till Folkbladet, då stod redaktionen stilla, har tidningens först anställde fotograf, Sture Ryman, berättat.
Norrköping är verkligen Moa Martinsons stad. Det var bara det jag ville säga.