Nordisk modell går segertåg över världen
Det speciella med den nordiska modellen är att den inte bara handlar om social välfärd, utan hur man kombinerar välfärd och trygghet med tillväxt. Danmark har blivit det mest kända exemplet på ett system som lyckas förena flexibilitet på arbetsmarknaden med trygghet - "flexicurity".
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Tillväxt, 2004 2005 2006 (%, prognos)
EU-25 1.6 1.1 2.1
Danmark 1.7 2.6 2.2
Finland 3.1 1.1 3.4
Sverige 3.4 2.2 2.5
Island 4.9 5.4 4.4
Norge 2.3 1.9 2.5
Källa: Eurostat
Den danska modellen har en lång tradition, t ex den s k "efterlönen" som är ett slags förtida pension på generösa villkor. För några år sedan genomförde den danska regeringen en reform i tre delar:
1. Man försämrade anställningsskyddet
2. De fackliga organisationerna fick i utbyte förhandla fram höjda ersättningsnivåer och utbyggd rätt till a-kassa
3. Samtidigt genomfördes en bred satsning på aktiva arbetsmarknadsåtgärder, mest utbildning.
Färm i världen
Svenskt näringsliv och de borgerliga partierna talar nu flitigt om att vi borde kopiera dansk "flexicurity", men i praktiken talar de bara för den ena halvan av begreppet - flex. Men att modellen också kräver "security", dvs mycket höga ersättningsnivåer och en bred satsning på arbetsmarknadspolitik talar man tystare om.
Vid ett besök i Danmark kan man snabbt konstatera att medan övriga Europa vill ta efter den nordiska modellen börjar försämringar och nedskärningar bli den stora stridsfrågan i Danmark. Trots dess framgångar börjar de borgerliga regeringen och högerkrafterna i Danmark luckra upp modellen - mest av högerideologiska skäl, verkar det. I förra veckan demonstrerade 140 000 danskar mot regeringens "reform" av välfärdspolitiken. Den innebär att man urholkar efterlön-systemet, försämrar den sk SU-en, studiestödet till unga och dagpengen för arbetslösa ungdomar.
Demonstranterna protesterar också mot att regeringen har infört en starthjälp för flyktingar, som innebär att dessa under sju års tid inte har rätt till kontantstöd, och därmed får en betydligt sämre standard än motsvarande danskar.
Alltså - trots den danska ekonomins framgång vill den borgerliga regeringen försämra välfärden - mest för ungdomar. Precis som i Frankrike, och precis som centern i Sverige, riktar man försämringarna framförallt mot arbetslösa ungdomar.
Det är också intressant att demonstranterna inte bara slåss för "danskarnas" förmåner utan också för flyktingarnas. Den danska främlingsfientligheten verkar vara mera omhuldad av etablissemanget än av väljarna. Det bekräftas av att under den s k Muhammedkrisen tappade visserligen dansk socialdemokrati väljare, men främst vänsterut - inte i första hand till Dansk Folkeparti, som tog huvuddelen av sina väljarvinster från andra borgerliga partier.
-
<span class="mr"><span class=color style='color:#BF0220;'>Debatt</span></span>
Göran Färm
Göran Färm