Nog med kungafjäsk!
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Tobisson vill att det ska vara kungen - och inte riksdagens talman - som föreslår vem som ska bilda regeringen.
Att moderaterna i början av 2000-talet vill utöka kungens befogenheter är märkligt. Det är ett uttryck för det gamla konservativa tänkandet som menar att kungamakten skulle vara finare och mer oberoende än de folkvalda politikerna. Det kan förefalla vara en harmlös inställning men det är i praktiken en mycket reaktionär uppfattning. Att den lever kvar i den moderata riksdagsgruppen även i modern tid är förvånande. De flesta trodde nog ändå att kungafjäsket tillhörde högerns historiska paradgrenar.
<b>Medeltida institution</b>
Istället har den senaste tidens internationella oro visat att kungens plats i politiken bör minskas ytterligare. När USA drabbades av den fruktansvärda terrorattacken för en dryg månad sedan var förutsättningarna för ett samlat svenskt agerande det bästa tänkbara. Regeringens främsta ministrar och riksdagspartiernas ledare var samlade till Utrikesnämnden - där kungen sitter som ordförande. Hovets ettikettsregler och vakter hindrade emellertid att information om händelserna i världen nådde politikerna. Argumentet var att kungen inte fick störas. Medan världens ledare höll tal eller informerades om läget satt den svenska statsledningen och den politiska oppositionen instängda i Slottet. Det är givetvis både allvarligt och pinsamt. Men det är inte nog med detta.
När moderatledaren Bo Lundgren med anledning av de amerikanska och brittiska attackerna mot talibanerna i Afghanistan krävde att utrikesnämnden skulle samlas för att diskutera situationen lät det sig inte heller göras. Anledningen är att kungen är på statsbesök i Ryssland och därför inte är tillgänglig för utrikesnämnden. Återigen är det hovet som sätter käppar i hjulet. Det är självklart orimligt att den svenska demokratin inte har en formell struktur för utrikespolitisk samling på absolut hösta politiska nivå som klarar sig utan den galjonsfigur som kungen ändå har kommit att bli. Hovet har dessutom på ett mycket tydligt sätt visat att man inte har någon koll på vad som händer i världen.
Hovmarskalken sade exempelvis till Aftonbladet den 7 oktober att man "knappt lyssnar på radio". Att denna medeltida institution tillåts obstruera demokratin är faktiskt absurd. Och mot denna bakgrund förefaller Lars Tobissons motion om att ge kungen mer plats i politiken ännu märkligare.
Istället är det hög tid att ta ifrån kungen också rollen i Utrikesnämnden. Riksdag och regeringen borde själva inrätta de organ som behövs utan hovets inblandning. Nu får det vara nog med hovliga politiska pinsamheter och kungafjäsk.