Jag har också stött planerna på spårbunden trafik till Söderköping ändå tills jag blev varse att denna ska gå på nuvarande E22, enligt Norrköpings kommuns tidning ’Nya Norrköping’. Detta var en nyhet för mig. Det skulle ju betyda att det inte blir någon spårvägsutbyggnad förrän den nya E22 mellan Norrköping och Söderköping är klar.
Det fanns två olika huvudalternativ när förslaget om motorväg till Söderköping lades fram för några år sedan. Det ena var att bredda befintlig väg och det andra var att göra en helt ny korridor som går in vid Navestad och sedan förstör fornminnen, värdefull natur, ängs- och hagmarker, gårdar slås sönder och sist men inte minst, vi får en ny trafikkorridor genom orörd natur. Jag trodde att vi skulle låta bli att skapa nya vägkorridorer genom orört landskap, det är ju en filosofi som man brukar hänvisa till i olika sammanhang.
Kostnaden för de båda alternativen är ganska lika, och min bedömning är att det som avgjorde valet med ny sträckning var kommunens val. Norrköpings kommun valde den nya vägsträckningen istället för att bredda den befintliga. Vänsterpartiet reserverade sig.
I infrastrukturpropositionen ligger byggstart för den nya vägen omkring 2018. Och eftersom spårvägen till Söderköping ska gå på nuvarande E22, så kanske det inte är aktuellt att idag lägga resurser på att studera detta. Jag är alltså numera motståndare till spårväg till Söderköping, när jag ser vad som ligger i den andra vågskålen: en motorväg i ny korridor. Oersättliga naturvärden och gårdar som blir förstörda för all framtid vägs emot en spårbunden kollektivtrafik. I det här fallet så får bussen fortsätta att trafikera sträckan mellan städerna enligt min uppfattning. Fast allra helst, lägg planerna på en ny E22 genom orörd natur i byrålådan för all framtid. Bygg mittvajer på hela den befintliga vägen och utvärdera det. Då kan det kanske vara läge att börja fundera på spårbunden trafik till Söderköping igen.