När vardagen slås i spillror
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Turistresor till Thailand har utvecklats till ett stort och utbrett folknöje för svenskarna. Katastrofens offer återfinns därför i alla olika geografiska och sociala delar av samhället. Vår kung berättade t ex häromdagen att han och kungafamiljen har bekanta som drabbats på samma sätt som familjer från radhus, villor och hyreshus runt omkring i Östergötlands alla kommuner.
En bro av flyg
Idag på nyårsafton och flera dagar framåt kommer luftrummet fortfarande att domineras av den bro av passagerarplan och ambulansflyg som transporterar hem överlevande från katastrofen. Många av dessa människor bär på fasansfulla minnen som aldrig kommer att förblekna. Men de lever.
Mitt i vår sorg över de omkomna bör vi inte tveka att även dela glädjen med dem som kommer hem med livet i behåll. Det är en svår psykologisk process att kunna hantera tillfredsställelsen över att man själv och/eller ens anhöriga överlevt en katastrof som tagit uppemot hundratusen människors liv. Vittnesmål från människor som överlevt andra fasansfulla händelser berättar ofta om skamkänslor och självanklagelser.
De hemvändande behöver därför stöd och uppmärksamhet. Vår sorg över de döda blir inte mindre för att vi gläds över de levande.
Politiskt kommer morgondagens sorgedag att följas av ett otal utredningar, anklagelser och utspel. Somliga av dessa politiska processer kommer att leda till ytterligare förbättringar av vår katastrofberedskap och av vår kompetens att förebygga samhällsfarliga händelser. Morden på Olof Palme och Anna Lindh har triggat upp säkerhetstänkandet bland kända och i vissa kretsar potentiellt kontroversiella människor.
Estoniakatastrofens chockvåg genom det svenska samhället ledde bl a till uppstramningar av säkerheten till sjöss. Rymningarna och gisslantagningarna vid ett antal svenska fängelser i somras har skapat större medvetenhet om vilka krav som den grova kriminaliteten ställer på rättsstaten. Terrorismen i världen har tvingat Sverige att ompröva och nyansera regelverken för utvisningar, öppenhet och rättssäkerheten.
Efterdyningarna av naturkatastrofen i Sydostasien kommer på liknande sätt att leda till samhälleliga och politiska förändringar. Somliga inslag i katastrofens politiska efterbörd kommer dock att vara alltför introverta och improduktiva. För att tala med bibelns ord kommer vi att få se en hel del sådd på hälleberget. Vi lever med en nationell myt om att just vi i Sverige skulle vara särskilt oförberedda och tafatta då katastrofer eller allvarliga händelser inträffar i samhället. Som i alla myter finns det korn av sanning i skrönorna. Men de politiker som fyrar av sina utspel och anklagelser mot fonden av denna myt kommer inte att bidra till några samhällsförbättringar. Det som kännetecknar en katastrof är nämligen att den är oväntad, megastor och att den river hål i inrutade och välordnade samhällsstrukturer. När katastrofens omedelbara konsekvenser klingat av och den hyfsat förutsägbara vardagslunken kommit tillbaks så inrättar vi våra liv, psyken och planer efter denna vardag. För att ta ett trivialt exempel så skapar alltid den första snön kaos på våra vägar och på gummiverkstäder. Trots att vi vet att snön kommer varje senhöst så blir tiotusentals av oss lika överraskade varje år.
Vardagslunken kan förändras
De krav vi ställer på våra myndigheter och ledande politiska samhällsorgan är dock självfallet större än dem vi ställer på var och en av oss själva. Myndigheternas uppdrag är nämligen att på vår bekostnad, hålla koll på hot, risker och farliga samband i tillvaron.
De myndigheter som särskilt tillskapats för att hantera katastrofliknande och allvarliga samhällshändelser har naturligtvis ett extra stort ansvar. Dessa myndigheter skall vara som bäst just i de skeden då mycket annat fungerar som sämst. Räddningsverket, akutsjukvården, polisen och dess nationella insatsstyrkor, regeringskansliet med sitt utrikesdepartement utgör tillsammans med försvarsmakten kärnan bland de krishanterande myndigheterna. Hos dessa myndigheter måste alltid "omöjliga" och otänkbara händelser vara högt reella. Vi kan drabbas av krig, av terrorism, av naturkatastrofer och av statskupper. Likaväl som jordaxeln kan vridas till av en kraftig jordbävning kan vardagslunken i Sverige plötsligt dramatiskt förändras.
För våra kris- och katastrofmyndigheter måste därför alltid det otänkbara vara tänkbart.
För oss medborgare väntar morgondagens nationella sorgedag. Släpp fram gråten och sorgen och var heller inte rädd för att mitt i allt elände våga dela hoppet och glädjen med de överlevande.
Har du inte gjort det redan så sänd dessutom in de pengar du kan avvara till Radiohjälpen: 901950-6 är postgironumret du behöver känna till.