Nästa vecka är det sportlov, det är det alltid så här års. Men från början hette det kokslov. Det var under de omtalade krigsvintrarna i början av 1940-talet.
Skolorna värmdes upp med kaminer som eldades med koks. Men det var krig och ranson på nästan allt - och det var verkligen kallt. Så kallt att det inte gick att värma upp klassrummen, barnen satt ordentligt påpälsade men frös ändå. Då kom någon på att skicka hem eleverna en vecka eller två. För att spara på koksen helt enkelt. Men det var ju också ett tillfälle för eleverna att ägna sig åt vintersport.
Så lovet fick vara kvar, men bytte alltså så småningom namn.
Krönika
Vi har ju haft två riktigt bistra vintrar i rad nu. Kan de kanske jämföras med krigsvintrarna? Om man bläddrar, försiktigt, i Folkbladet årgångarna 1940 och 1941 så ser man att den stränga kylan var ett givet ämne.
Överskuggad egentligen bara av krigsrapporteringen. Samtidigt som utrikesminister Christian Günther meddelar att "Finlands sak är vår" rapporteras också om att Themsen fryser till is för första gången sedan 1800-talet. Det uppmättes i Sverige temperaturer ner mot fyrtio minusgrader. Men framför allt var det besvärligt att kylan höll i sig så länge. Flera månader i sträck under tio minusgrader, det höll på så fram till april.
Jag har sedan barnsben hört om dessa krigsvintrar. Så snart man klagat på kylan så har det ofelbart kommit samma replik:
- Men det här är inget mot krigsvintrarna!
Och så därpå detaljrika berättelser om hur vansinnigt kallt det var, somliga mer otroliga än andra. Men antagligen med viss sanningshalt. Det tycks faktiskt som om vintrarna på 1940-talet var de kallaste sedan istidens slut.
Sedan bidrog förstås kriget till att det var svårt att hålla värmen. Det var på mer än ett sätt som en bitande köld drog genom Europa. I december 1940 kan Folkbladet berätta att privatpersoner inte får använda bensin, hädanefter är det gengas som gäller. Krisorganen meddelar ideligen om hur ransoneringskorten får användas. Till exempel beskedet att spritransonen sänks från fyra liter till tre liter per månad.
Det här gjorde tidningen oumbärlig för hushållen. Så även om det var krig och köldrekord så var det faktiskt en bra period för Folkbladet, upplagan steg.
Till det bidrog säkert också chefredaktören Karl Wards ledarartiklar. Han var inte bara tidningsman, utan också ett tungt namn i riksdagen och satt i utrikesnämnden. I en orolig tid ville läsarna ta del av hans insikter. För socialdemokraterna var det här en storhetstid under landsfadern Per Albin Hansson. I valet 1940 får partiet 54 procent av rösterna.
I september 1941 beslutar naziregimen att alla judar i Tyskland över sju år måste bära den gula Davidsstjärnan. Samtidigt inleds den tyska belägringen av Leningrad.
I tidningen får man också veta att poeten Karin Boye tagit sitt liv. Men det kommer en sommar också 1941. I augusti sätter Gunder Hägg det första av sina femton världsrekord. Det kommer alltid en sommar.
Det var bara det jag ville säga.