När mördaren får ett ansikte
Foto: Fotograf saknas!
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Mordet på den unga kvinnan har berört oss.
Jag känner ungdomar som var vänner med Cajsa.
Vet också personer som känner 25-åringen som utpekas som mördare.
Större är inte den här stan.
Folkbladet har publicerat bilden av den misstänkte. Vi upptäckte att vi hade honom i vårt arkiv.
Då är det upp till utgivaren att besluta. Trycka - eller avstå? Mitt beslut blev att publicera bilden.
Dock på ett sådant sätt att den misstänkte inte kan identifieras.
I den journalistiska tradition jag verkar är det här legio, det brukliga.
Men vad är det då vi egentligen visat? Vilken viktig information har vi kommit med?
Nog finns det anledning till eftertanke.
Fotograf förstör bild
Det finns erfarna fotografer på tidningen som t ex tycker att det är värdelöst att ta bilder utanför tingsrätten.
De misstänkta förs snabbt in i rättssalen.
Fotografen hinner ändå få bra bilder, är ju proffs. Sedan får samma fotograf i uppdrag att förstöra bilden.
Göra det skarpa till en enda sörja.
Det är inte svårt att inse att en fotograf kan tycka det här går på tvärs mot något grundläggande i yrket.
Vilket värde har en bild på en person vars ansiktsdrag du ändå inte kan skönja?
Tidningen visar att vi vet vem han är, vet hans namn, har hans bild.
Det är en fråga om autenticitet.
Tillför en dimension
I en värld där det dokumentära och fiktiva går ihop till något mittemellan så ifrågasätts all media ännu mer.
Kan vi lita på det här, stämmer det?
Dagens mediekonsument är, förhoppningsvis och på goda grunder, mer kritisk än tidigare.
Därför behöver vi referenser, så att vi kan visa att det vi berättar är verkligt, det autentiska.
Ibland kan det ske genom en bild som vi medvetet gjort suddig.
En exteriörbild av ett fängelse i München kanske inte säger betraktaren i Norrköping så mycket.
Men om vi i bildtexten får veta att här sitter 25-åringen i väntan på att föras till Sverige, så tillför bilden en dimension.
Skarp bild kommer
Uppdraget är att skildra verkligheten. Det är inget lätt uppdrag - ingen har heller sagt att det skulle vara det.
När våldet slår till precis vid husknuten är det rimligt att du snabbt får alla riktiga nyheter som är färdiga för tryckning.
Trovärdigheten sätts på prov. Vi får inte ägna oss åt spekulationer eller ryktesspridning.
Men så snart vi fått uppgifterna bekräftade så berättar vi allt vi vet. Det oavvisliga allmänintresset i det här fallet kräver det.
Det är därför du så småningom säkert får se den tydliga bilden av Cajsas mördare just här i Folkbladet.
Det var bara det jag ville säga.