När makten genomskådas
Christer Sandberg
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Hur viktigt det är med genomskinligheten. Att vi kan se igenom makten; genomskåda den.
Jag landade på att det finns en klar poäng med att behålla passregistret offentligt, vilket starka krafter nu vill ändra på.
Förra veckan bjöd på några bra exempel på det jag skrev om då.
När ska en tidning publicera namn (och bild) på en person som möjligen gjort något dåligt, kanske ett brott?
<b>En bra karl</b>
Ta den socialdemokratiske politikern som tycks ha tillskansat sig pengar för egen vinning när han var förtroendevald i Verdandi. Jag har i mitt jobb haft en del med honom att göra.
Det är en bra karl, det är min erfarenhet. Så hamnade han i en märklig soppa i en förening och det ena gav det andra. Han bar sig dumt åt, helt enkelt. Jag har verkligen kvar min åsikt om honom.
Ställd inför beslutet om publicering så blir svaret ändå att det är en artikel med namns nämnande.
Har man funnits på en viss nivå i politiken så blir man en offentlig person.
När det knorras över att politiker har för feta arvoden för sina uppdrag så ska man ha detta i åtanke.
Varje snedsteg görs på den upplysta scenen. Ändå är de här besluten sällan självklara för tidningsutgivare.
Några glasklara regler finns ju inte, och varje fall är unikt.
<b>Kyrkofifflare</b>
Sedan var det kyrkopolitikerna som fått ersättningar de inte kunde styrka. Visserligen är de inte statens tjänare längre.
De är anställda av ett religiöst samfund. Men många är med i just det här samfundet. Så visst finns det ett allmänintresse att få reda på vilka som tycks ha fuskat till sig pengar.
Folkbladet publicerade listan på de värsta i lördags. Om de gjort sig skyldiga till brott vet vi inte än.
Men det räcker med att den oberoende revisionsbyrån tydligt markerat att det här är otillbörligt för att vi ska trycka namnlistan.
Hur ska de som är med i kyrkan annars veta hur de ska rösta i nästa kyrkoval?
Metoden från kyrkan har länge varit att hemligstämpla så mycket som möjligt. Det är inte vackert att se. Men det är å andra sidan det vanliga hos makten.
Därav alltså betydelsen av transparens. Offentlighetsprincipen är central för ett öppet samhälle, för demokratin.
<b>Stackars Göran</b>
Så alltså Göran. Statsministern som skiljer sig. I förra vecka skrev jag om hur media i Sverige i det här avseendet är annorlunda än våra kollegor i övriga världen.
Vi gör halt vid sängkammaren. Många har noterat att statsministern inte åkt till Malmö när han varit ledig. Han har valt att övernatta på Harpsund.
Det är noterbart att ingen journalist brytt sig om att gräva i Göran Perssons privatliv.
Men det finns ju folk till allt. I söndags hörde jag i P1s "God Morgon Världen" hur en kristen fundamentalist från Vikbolandet slog till och avfyrade moralistiska missiler mot Persson.
Perssons omdöme kunde ifrågasättas, menade kristdemokraten. Hur kan en person få ansvaret för en hel nation om han inte ens kan hålla samman sin familj?! Just den typen av populism som står på en grund av religiös moralism är den mest obehagliga. Vi har varit ganska förskonade från den hittills, medan den är förhärskande i framför allt USA. Det öppna samhället är en nödvändighet för demokratin, politikerna måste granskas. Men jag hoppas att vi även i fortsättningen gör halt vid sängkammaren. Det var bara det jag ville säga.