När Göran kom till Folkbladet
Christer Sandberg
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Så det var den första oktober förra året som jag stämplade in.
Det är inget jag ångrat.
Det är inte bara vädret som gör att jag känner mig varm i kläderna, det känns som om vi har något stort på gång med den här tidningen.
"På Gång" är också namnet på vår nöjessida, som fått ett klart lyft de senaste månaderna. Ett, av flera, områden som vi blivit bättre på.
Men Folkbladet måste bli vassare på ännu fler frontavsnitt.
Jag har vetat det hela tiden; det är inget hundrameterslopp det här, utan flera maratonlopp!
Visst blir jag otålig bland och tycker att det borde gå snabbare att utveckla tidningen. Jag kan bli trött på att vi t ex har stavfel i rubriker och tycker att det ibland går för långsamt att genomföra förändringar som alla inser är nödvändiga.
Det är då man är i behov av att få en överblick som man helt enkelt inte kan få efter bara några få månader. Göran Johansson hjälpte mig med det. Han gick i pension i förra veckan.
Göran värvades till Folkbladets redaktion i Finspång från Folket i Nyköping.
Där jobbade jag också under en kort period i början av 1980-talet.
I förrgår säkert i Görans perspektiv.
Det var 1966 som han kom till tidningen!
Erlander var statsminister, Johnson president i USA och Breznjev styrde i Sovjet.
Jag gick i sjuan och drömde om att bli så stor som grabbarna som körde moped och kysste flickor.
Då började Göran Johansson på Folkbladet.
- Vilka andra jobbade i Finspång när du började, frågade jag Göran.
- Jag tänkte på det häromdagen, men faktum är att jag inte minns.
- Nilsove Magnusson kanske?
- Nja, han kom ju lite senare.
Inte bara för oss på Folkbladet, utan för väldigt många finspångsbor är Nilsove en legendar som liksom alltid funnits. Den som minns när Nilsove Magnusson kom som ung grabb från Valdemarsvik till Finspång har det jag ibland behöver; perspektiv!
Så småningom kom Göran till Norrköping. Då var jag på radion och mötte honom ibland på presskonferenser. Vi TV- och radioreportrar var väl av det slaget att vi inte direkt hade något emot att höras & synas. Göran höll sig hellre i bakgrunden. Lät oss pladdra på men skåpade inte sällan ut oss alla genom en initierad och välskriven text i Folkbladet.
Precis som han gjorde tills för en vecka sedan. Göran fortsätter nu med sin materiella och andliga odling. Det som är kultur i ordets verkliga mening.
"Nu får han gräva fram andra nyheter" som vår främste löpsedelsmakare uttryckte det på löpet som Göran fick med sig hem, tillsammans med trädgårdsredskapen.
Men han är beredd att hoppa in som reporter en regnig dag om det behövs, det har han lovat mig. Erfarenheten och det viktiga perspektivet går inte förlorat.
Ungdomlig kreativitet och förmågan att se bilden av framgång i djupverkan. Det är den kombinationen som talar för den här tidningen i de närmaste maratonloppen.
Följ mig bortåt vägen så ska du få vara med om något.