I måndags var jag inbjuden av den 4:e Tankesmedjan till en diskussion i Linköping om "tidningarnas roll i utvecklingen av den fjärde storstadsregionen".
Kollegorna Anders Nilsson från NT och Ola Sigvardsson från Corren var givetvis också där. Den 4:e Tankesmedjan består av företagare och chefer från offentlig förvaltning.
Nu ville de gärna se att vi tidningar drog vårt strå till stacken för att få fart på den fjärde storstadsregionen. Samfällt förklarade vi redaktörer att det inte riktigt är vår roll.
På ledarplats kan tidningen driva frågor. Men på nyhetsplats granskar vi kritiskt och är oberoende.
Tankesmedjan är kanske de sista entusiasterna. Sanningen är ju att begreppet den fjärde storstadsregionen har självdött. Ingen använder det. Bland annat därför att själva ordsammansättningen är helt hopplös.
Oanvändbar som rubrik i en tidning. En tungvrickare att överhuvudtaget uttala. Dessutom:
Vem vill egentligen vara fyra? Man tänker på häcklöparen Sven Nylander som var känd för att han var den eviga fyran. (Tills han blev mer känd för att han åkte fast med kokain.)
PR-byrån som kläckte idén om den fjärde storstads... o s v, borde betala tillbaka arvodet.
Tanken bakom det hopplösa begreppet behöver förstås inte vara fel. Man vill berätta att här finns två städer som är ungefär lika stora, alldeles intill varandra.
Tänk ett Närke med två Örebro. Eller ett Västmanland med två Västerås. Det är det egenartade vi har här. Kan man få dessa båda kraftcentrum att dra åt samma håll skulle mycket vara vunnet.
Det är tanken. Men det har visat sig svårt. Politikerna vill ju bli omvalda och tala om för väljarna att de i första hand månar om invånarna i den egna kommunen. Inte de som betalar skatt i grannbyn.
Berättelsen om Norrköping och Linköping är som berättelsen om Jan Ersa och Per Persa i Gustaf Frödings dikt:
" Jan Ersa ägde Nackabyn,
Per Persa ägde Backabyn
i By i Västra Ed.
Jan Ersa,
Per Persa,
de höllo aldrig fred.
Var havren god i Nackabyn,
så slog den fel i Backabyn.
Då blev Per Persa vred,
då svor i mjugg Per Persa,
då gren och flen Jan Ersa,
så mun gick halvt ur led.
Grannträtor är inget unikt. Jag har varit i Liverpool och gjort misstaget på en pub att röja att jag höll på Man U. Det finns en historia och det finns också en geografi som bestämmer utsikten. Ola Sigvardsson talade sig varm för en region där Småland ingår. För mig känns det ju mer naturligt att samarbeta norrut. Nyköping, Oxelösund, Katrineholm och Vingåker är mitt närområde.
Jag flyger oftare från Skavsta än från Norrköping. Och från Linköping har jag bara flugit en enda gång. Så det kan nog bli svårt att få till ett gemensamt turist- eller näringslivsbolag.
Men det finns en sensmoral i Gustaf Frödings dikt också. De går ju båda under, därför att de in i döden bekrigar varandra. Om Jan Ersa och Per Persa bildar bolag, så har man säkert skapat en slagkraftig enhet.
Men då måste verkligheten överträffa dikten.
Det var bara
det jag ville säga.