Myterna kring vår svenska skola
Louise Malmström
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Der är hög tid att göra upp med alla myter som florerar kring den svenska skolan och det kaos som råder där. Det handlar inte om att förneka problem. De finns och behöver lösas. Men det handlar om att ge en mer mångsidig bild av en skola som står sig gott i jämförelse.
Vi kan börja med myten om nedskärningarna. I stället för en minskning kan vi faktiskt konstatera att statliga och kommunala satsningar lett till att årskostnaden per elev har ökat med 13 procent sedan 1998. Att det ändå upplevs som nedskärningar på sina håll beror på sina håll på hårdare budgetdisciplin men framför allt på de anpassningar som sker för att elevantalet i grundskolorna minskar. Att resurserna måste finnas där eleverna finns är nog de flesta överens om när det kommer till kritan. Allt annat vore vansinne.
Så till lärarnas hotade status, uppskattning och hälsa. Lärare har inte låg utan hög status, åtminstone i allmänhetens ögon. Faktum är att grundskolan är den enda institution som inte tappat i förtroende sedan 1980-talet. En följd av det skulle kunna vara den goda reallöneutvecklingen och att antalet heltidssjukskrivna lärare minskar.
Det höga förtroendet är absolut inte ogrundat. Svenska lärare har lotsat fram sina elever till att vara goda läsare, duktiga på engelska, och skickliga på samarbete och problemlösning. Och inte minst viktigt. Svenska elever trivs i skolan och har gott självförtroende. Det är en mycket bra grund att stå på för att bli seriösa samhällsmedborgare och en ännu bättre grund att stå på för att på ett framgångsrikt sätt kunna ta itu med och förbättra de kunskaper som brister - i matematik och naturvetenskap.
Inte heller är det sant att lärarna i någon större utsträckning flyr läraryrket. Andelen lärare och skolledare som lämnar sin tjänst är lägre än genomsnittet för kommunanställda. Finns det utbildade lärare att välja på är det de kommunerna vill anställa och antalet anställda med lärarutbildning ökar också i både grund- och gymnasieskola. Alltfler av våra lärare är alltså behöriga.
Som sagt. Det handlar inte om att förneka problem. Det finns skräckexempel som liknar beskrivningen ovan och då måste det naturligtvis vidtas åtgärder. Ibland behövs det ökade resurser och vassare ledarskap, ibland fortbildning och tydligare regler kring vilka disciplinära åtgärder som är lämpliga, något som behndlas i den nya skollag som är på väg fram.
Det viktiga är att acceptera att vi aldrig kommer att kunna stanna upp och säga att nu har vi den perfekta skolan. Omvärlden kommer alltid att förändras och det i en allt snabbare takt. Skolan måste med nödvändighet förändras med den. Under tiden uppstår det brister här och var och de bristerna ska vi angripa. Utan att svartmåla och bli onyanserade.