Mycket makt och lite ansvar
Louise Malmström
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Bekräftelsen kom, röken var vit. Den nye påven klev fram. Joseph Ratzinger blev Benedictus XVI, en 78-åring med ett förflutet i Hitlerjugend (ja, jag vet att det var näst intill obligatoriskt under hans ungdomstid och inte behöver betyda något, men ändå) som tidigare utmärkt sig som en mycket konservativ chefsideolog i Vatikanen. Folk grät av lycka och hyllade honom vördnadsfullt. En påve som blir utsedd kan aldrig vara fel, resonerade de. Men en och annan knorrade faktiskt lite. För gammal och för konservativ, mumlade de.
Jag har många gånger funderat över varför så många människor som verkligen har folks öra och det stora inflytande det innebär inte använder det bättre. Att inte fler popstjärnor rasar mot pälsindustrin eller rasismen, fler idrottshjältar propagerar för kravmärkt mat eller ideellt arbete. Eller helt enkelt bara talar om vilket parti de ska rösta på i nästa val. Det en enda stor idol säger tror jag nämligen kan ha större effekt på opinionsmätningarna än ett dussintal debatter och kampanjer utförda av intresseorganisationer och politiska partier. Varför använder de så sällan den makten?
När det gäller påvens makt antar den orimliga proportioner. Miljontals troende katoliker ser honom som en fullkomlig auktoritet. Han skulle inte behöva göra mer än att uttala några förlösande ord om till exempel förträffligheten med kondomer så skulle han rädda mängder av liv. Liv som i dag går till spillo till följd av framfarten av hiv/aids. Han skulle bara behöva säga att varje kvinna har rätt att bestämma över sin egen kropp för att så många av jordens kvinnor skulle få så mycket bättre livsvillkor. Det gjorde inte den förre påven Johannes Paulus II och det finns inget som tyder på att Bendictus XVI kommer att göra det
Tvärt om kommer den nye påven sannolikt att använda sitt inflytande till att fortsätta på den inslagna vägen och uppmana kvinnorna i tredje världen att inte sluta föda barn fast deras kroppar är utslitna efter tio-femton barnafödslar och fast en halv miljon kvinnor dör årligen i samband med graviditeter och förlossningar. Han kommer att fortsätta fördöma preventivmedel och därmed befästa förtrycket av alla katolska kvinnor i världen som inte får möjlighet att bestämma över sitt eget öde.
Visserligen kunde man kanske inte förvänta sig något annat. Påven väljs av en instängd samling ogifta gubbar som lever i en medeltida hierarki. De flesta av dem mycket långt från verkligheten i jordens fattigaste länder. De nonchalerar ofta helt kvinnans perspektiv. Kyrkans dogmer passar perfekt i gamla patriarkala samhällen. Kvinnans uppgift enligt sådana gamla hierarkiska mönster är att stå till sexuell tjänst. Även om kvinnans make är hivsmittad begår hon en synd om hon kräver att han ska använda kondom.
Vi må vara katoliker, protestanter, muslimer, buddhister eller agnostiker som jag. Vi måste ändå alla ta tillvara möjligheterna att bedriva opinion för alla människors lika rätt och för att minska lidandet i världen. Kardinaler i Vatikanen har dessutom ett särskilt ansvar eftersom de har så stort inflytande över så många. I stället för att använda det på ett vettigt sätt kommer den nye påven med sitt moralistiska synsätt cementera mäns makt över kvinnor och bidra till lidande för kvinnor i hela den katolska världen. Tragiskt.