Museivakter lockar inte framtida väljare
Det blir ett helt nytt Sverige. Med de orden avslutade statsminister Göran Persson en tidningsintervju nyligen. I intervjun satte han in den pågående byggkonflikten i Vaxholm i ett större sammanhang där traditionella svenska system, förbud och monopol utmanas av omvärlden.
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Fackföreningarnas monopol på avtalsområdet konfronteras bl a av det lettiska företaget i Vaxholm. Strider och konflikter inom det här området blir allt vanligare i såväl domstolar som ute på den växande tjänstemarknadens arbetsplatser.
<B>Det enda vi kan vara säkra på är att Göran Persson har rätt i sin profetia om det helt "nya Sverige" som växer fram mitt framför ögonen på oss.</B>
På gott och ont - ty sådan är utvecklingen - förändras de sociala, ekonomiska och politiska verkligheterna. Något av de svenska monopolen kommer säkert att visa sig stå pall för påfrestningarna. Andra delar av den svenska modellen kommer lika säkert att avvecklas medan ytterligare några andra tar ett par steg bakåt för att slicka såren och för att förändras och förnyas.
I debatten om det "nya Sverige" är det viktigt att påminna sig att allt inte är problemfritt i det "gamla Sverige." Det finns därför starka behov av förnyelse. Arbetslösheten, den omfattande bidragsförsörjningen och diskrimineringen av etniska minoriteter är tre centrala problemområden i vårt "gamla Sverige".
<B>Socialdemokratin bör givetvis bjuda motstånd mot samhällsförändringar som riskerar att innebära allvarliga hot mot solidariteten och sammanhållningen i samhället.</B>
Samtidigt är det viktigt att inte partiet alltför hårt knyter sitt taktiska agerande till det "gamla Sveriges" institutioner och regelverk.
I ett åldrande samhälle som vårt ökar förvisso antalet människor som troligtvis hellre lystrar till politiska budskap om "bättre förr" istället för "bättre sedan". Såväl moderaternas tydliga svängning i konservativ riktning som Göran Perssons varningar för ett "helt nytt Sverige" pekar på att båda partierna har gjort liknande analyser av det politiska läget.
Den som vill regera landet under det kommande decenniet måste dock i grunden ha ett framtidspositivt anslag i dialogen med väljarna. Risken är annars stor att de aktiva marginalväljarna - som sällan vill satsa på förlorare - betraktar alltför framtidsblyga politiker som musievakter utan kraft att hävda sig i nuet. Innerst inne vet nämligen vi alla att framtiden - på gott och ont - ständigt väller in över oss och påverkar våra liv och öden. Att vända den ryggen är därför lönlöst.