DEBATT: Mp - everybody´s baby

Kongressen bestämde sig igår för att utvidga kretsen av möjliga samarbetspartners. Partistyrelsens förslag om att utesluta framtida regeringssamarbete med moderaterna röstades ner. I en annars hårt blockstyrd politik är det definitivt annorlunda att inta en sådan öppen hållning till regeringsfrågan.
Miljöpartiet har även en från de flesta andra partier mycket avvikande grundideologi. Partiet vilar på ett fundament av tre solidariteter.
Den första gäller solidariteten med djur, natur och det ekologiska systemet, den andra med kommande generationer och den tredje omfattar människorna i hela världen. Nationalism och värnande av diverse röststarka väljargrupper lyser med sin frånvaro.

Miljöpartiet är också det enda riksdagsparti där partibildaren fortfarande är i livet. Liberalen och internationalisten Per Gahrton startade partiet i början av 1980-talet. I det gröna partiet mixades det växande intresset för miljöfrågor ihop med liberala frihetstraditioner och en tilltagande medvetenhet om globaliseringens dynamiska påverkan på vardagslivet.
Miljöpartiet mutade därmed in ny terräng i det svenska politiska landskapet.
De nuvarande språkrören Maria Wetterstrand och Peter Eriksson har med åren blivit alltmer realpolitiker. Wetterstrand är ett ämne för en karriärpolitiker. Hon kan mycket väl dyka upp i regeringar under det kommande kvartsseklet. Eriksson är en socialt begåvad skogsmurvel med en ärlig och befriande distans till sig själv och politiken.
Tillsammans har de ett fast grepp över partiet. Deras ledarskap underlättas givetvis av att mp numera förfogar över ett hyfsat antal välarvoderade och etablerade politiker och politiskt tillsatta tjänstemän som inte åstundar några stora förändringar eller tvära kast i politiken.
De gröna får dock se upp. Tillfredställelsen med sakernas nuvarande rutiner är, för att låna ord från ett indiskt ordspråk, tigrinnan som hotar i natten. Ser de gröna inte upp så kan de i ett nafs vara borta från makt och inflytande.

Vid höstens val talar i och för sig det mesta för att miljöpartiet klarar av riksdagens spärr mot småpartier. Väl tillbaks i parlamentet kan emellertid stora förändringar vänta. Vid en borgerlig valseger riskerar mp att marginaliseras. Centern kommer troligen inte att släppa miljöpartiet över bron. Maud vill sköta miljöpolitiken själv.
Blir det å andra sidan socialdemokraterna som bildar regering är det heller inte säkert att det nuvarande samarbetet partierna emellan fortsätter. Efter en valförlust kommer den borgerliga alliansen att atomiseras. Göran Persson kan "med tanke på den reformagenda som väntar" mycket väl söka samarbete med något av de borgerliga partierna istället.
För att maximera möjligheterna till inflytande efter höstens val försöker nu mp framstå som en politikens "everybody´s baby". Det är en riskabel strategi. Men visst är den annorlunda.

Information till våra läsare

Debatt: Mp - everybody´s baby