(M)ot kongress
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Men någonting säger de fortfarande.
Den enes död, den andres bröd. Moderaternas väljarras förklarar folkpartiets framgång och tvärtom. Blockpolitiken cementerades i valet och den borgerliga kannibalismen gav upphov till två mer jämnstora partier inom det borgerliga blocket. Den trenden ser ut att hålla i sig. Folkpartiet och moderaterna är jämnstora runt 15 procent i de senaste opinionsmätningarna från både Temo och Gallup. För moderaterna är det en förstås en katastrof. Deras ambitioner att bli ett 30-procents parti känns fånigt avlägsna, men ligger faktiskt inte så långt tillbaka i tiden.
Intressant är att väljarnas steg från moderaterna över till folkpartiet inte var särskilt stort. Det var som bekant när Leijonborg började tala språktest och att ställa krav på invandrare som väljar-
överströmningen började. Det väcker oro inför att vissa moderater med ytterligare lite tillspetsad retorik inom samma område, vill försöka locka tillbaka väljarna.
En förutsättning för att moderaterna ska kunna kraftsamla är att ledning- och personfrågorna blir klara. Nästa vecka samlas de moderata ombuden till extra partikongress. Bo Lundgren har mött starkt motstånd bland flera distrikt. Men han ser ut att bli kvar som partiledare.
Redan på valnatten initierade det moderata ungdomsförbundet "uppdrag bunkerstädning". Den är snart avslutad. Unckel, Heister, Björck, Magnusson och Hökmark har alla lämnat sina mångåriga och tongivande poster inom partiet och riksdagsgrupp. (Håll ut Stefan Hagfeldt. Inom överskådlig framtid kommer Per Unckel även att lämna sin riksdagsplats och lämna öppet för dig att åter bli riksdagsman.)
Partiet ska nästa fredag samlas och försöka komma bortom kritik och uppgivenhet. Att hitta en ny styrelse är bara första utmaningen om moderaterna åter vill bli borgerlighetens klart största parti.