Mördaren får namn & bild
Christer Sandberg
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Svar: Ja!
I vårt land får man faktiskt det. Verkligen. Utan några undantag.
Man får ljuga, förtala och t o m avslöja försvarshemligheter.
Men man får ta ansvar för det efteråt. Att svaret på frågan är ja betyder bara att Sverige är ett land utan censur. Den ansvarige utgivare som fattar beslut om en publicering som innebär t ex förtal riskerar skadestånd och fängelse.
<b>Bisexuell DIF-are</b>
Det är ingen vågad gissning att mina kolleger på kvällstidningarna nu ångrar att de vände ut och in på 35-åringen som i några dagar var misstänkt för mordet på Anna Lindh.
Allt fick vi veta. Här har vi en bisexuell djurgårdshuligan med nazisympatier som missbrukat droger och som dömts för bedrägerier och misshandel.
Han var i Norrköping i fredags för att intervjuas av Tomas Ramberg i Ekots lördagsintervju. Jag har jobbat mycket ihop med Tomas och anser att han är landets bäste radiointervjuare.
Med hjälp av intervjuarens skickligt formulerade frågor fick vi bilden av en man som inte är helt sympatisk. Tvärtom; 35-åringen framtonar som en arrogant kriminell. Han vill inte berätta om hur han försörjer sig. Nonchalant markerar han att han i alla fall inte behöver "lönearbeta".
Han tillbakavisade mycket av det som "vänner" berättat om honom i media. I förrgår fanns han också hos Aschberg i TV3. Gav sin version och visade sitt ansikte, mot betalning. Säkert har hans fiender passat på att rensa garderoben av allt negativt som finns att tillgå. Tagit tillfället i akt att verkligen svärta ner honom.
Att han förbereder sig för att kamma hem feta skadestånd från pressen är helt klart.
<b>Hudflängd</b>
Och kompensation menar jag att han ska ha. Även om det faktum att nu framträder för pengar kan minska skadestånden.
Att polisen frihetsberövade honom i några dagar kan knappast ha förstört hans liv. Den oönskade exponeringen av hans liv i media kan ha gjort det.
Visserligen namngavs han inte i press, radio eller tv under häktningstiden. Men för alla som har tillgång till Internet går det ju numera blixtsnabbt att få den informationen.
Vi som lärt oss var vi ska söka har namn och bild inom minuter snarare än timmar.
Också det kan ju bli en nyhet:
"På den oseriösa hemsidan namnges 35-åringen!"
Då kan du hudflänga en person i klartext med förment bibehållen etik. Men att vara mediekritiker är hur lätt som helst. Med facit i hand får man alltid alla rätt. Medias uppgift är just att ge information, inte att förtiga den.
<b>Anckarström</b>
Under mina år på Sveriges Radio tyckte jag många gånger att policyn var för sträng.
Man gör det ju väldigt lätt för sig om man konsekvent bestämmer sig för att alltid anonymisera brottslingar. Det finns faktiskt en punkt när allmänintresset tar över.
Jacob Johan Anckarström var 30 år när han mördade Gustaf III. Men han står i upplagsböckerna med sitt namn, inte omnämnd som "30-åringen".
Vi ska skildra samtiden medan den pågår och en så här omskakande händelse måste få stort utrymme i media.
På Folkbladet hör det till undantagen att riks- eller utlandsnyheter slår ut de lokala på förstasida och löpsedel. Mordet på Anna Lindh är ett sådant undantag.
Efter att ha förmedlat nyheten måste vi också besvara den självklara följdfrågan (om svaret finns): Vem mördade henne?
Svaret kan inte bli: Vi har såklart namn och bild här på redaktionen - men vi berättar inte. Allt vi kan erbjuda är åldern på gärningsmannen, ty sådan är vår moral. Problemet är att man absolut inte får trampa fel. Hänga fel gubbe, begå ett karaktärsmord. I så fall skandaliserar och förtalar man, trampar på en oskyldig - för just det här brottet i alla fall.
Journalistiken kan här inte bekvämt luta sig mot juridiken, så enkelt är det inte! Också domstolsväsendet måste granskas.
Släppte de mördaren? Eller ännu värre: Spärrade in den oskyldige.
Nu hände det osannolika att det som Jan Guillou kallar "Sveriges malligaste morgontidning", Dagens Nyheter alltså, namngav den 24-åring som är häktad för mordet.
Medan Aftonbladet och Expressen fortfarande kör anonymt.
Precis som jag bestämt att Folkbladet ska göra.
Men medan jag menar att den omfattande publiceringen av 35-åringens handel och vandel sannolikt är förtal så kan jag förstå jag DN :s utgivare Jan Wifstrand. En utrikesministers mördare kan inte få vara utan ansikte, måste få ett namn.
Eftersom svaret på den inledande frågan är ja, så är allt upp till beslut av den ansvarige utgivaren.
En bedömningsfråga. Stärks bevisningen är att det rimligt att också Folkbladet så småningom namnger 24-åringen.
Det var bara det jag ville säga.
<a href=mailto:christer.sandberg@folkbladet.se><FONT COLOR="#0033CC">christer.sandberg@folkbladet.se</a></FONT>