Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Debatt: Morale(n)s väktare

Bolivia är en mycket instabil republik. Mer än tvåhundra militärkupper har genomförts under åren. Kan nye presidenten Evo Morales tvätta bort stämpeln om ett korrumperat styre? Foto: Scanpix

Bolivia är en mycket instabil republik. Mer än tvåhundra militärkupper har genomförts under åren. Kan nye presidenten Evo Morales tvätta bort stämpeln om ett korrumperat styre? Foto: Scanpix

Foto:

Norrköping2005-12-20 06:00
Widar Andersson <a
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Evo Morales är indian, kokabladsodlare och socialistisk aktivist. I går, när rösterna efter söndagens val räknades, utsågs han av allt att döma till president i Bolivia. Tidningen La Prensas hemsida uppgav i går eftermiddag att Morales fått över 50 procent av rösterna. Ungefär 60 procent av Bolivias drygt åtta miljoner innevånare är indianer. Blir Evo Morales vald är det emellertid första gången som en person av indianskt ursprung blir vald till president. Indianerna är allmänt sett förtryckta och undanskuffade i många latinamerikanska länder. Den strukturella och informella rasism som drabbar indianerna påminner i mycket om det förtryck som USA:s svarta befolkning utsatts och utsätts för.
Evo Morales har en brokig historia. Som ledare för hårdföra aktivister har han vid två tillfällen arrangerat demonstrationer och upplopp som inneburit att de folkvalda presidenterna Gonzalo Sanches (2003) och Carlos Mesa (2005) har tvingats att avgå. Morales lär nu själv få smaka på samma medicin från sina motståndare.
Bolivia är en mycket instabil republik. Mer än tvåhundra militärkupper har genomförts under åren. Partierna och politikerna bär dessutom på ett tungt arv av korruption. Den nära samverkan med inhemska kokaodlare och/eller utländska gas- och energibolag skapar många ekonomiska frestelser och möjligheter för såväl folkvalda som höga statstjänstemän.

Ledare
Evo Morales beskrivs som en nära allierad till Kubas Fidel Castro och Venuzuelas president Hugo Chavez. På Morales agenda finns sålunda planer på återinförande av det slags statskapitalism som dominerade Bolivias ekonomi för några decennier sedan. Som alltid i dessa sammanhang sägs förstatligandet av industrin genomföras med folkets bästa för ögonen. Historien ger dock inte något särskilt starkt stöd för att de fattiga människorna i Bolivia har något mer att vinna på korrumperad statskapitalism än vad de har tjänat på den brutala och korrumperade nyliberalism som har styrt ekonomin under de senaste åren.

Bolivias enda chans till möjlig framgång är att Evo Morales försöker anslå en mer pragmatisk ton. Det finns latinamerikanska partners att söka sig till om han vill och kan. President Lulu i Brasilien och socialisternas presidentkandidat i Chile, Michelle Bachelet, strävar båda efter att förena marknadsekonomi med sociala rättvisereformer. Ansluter sig Morales till duon Lulu/Bachelet istället för till kamratparet Castro/Chavez kan han kanske överbrygga en del av de konflikter och motsättningar som präglar det bolivianska samhället.