Mona, Margot och Vanja - vilket team!
Mona Sahlins första stora tal var lysande. Där fanns det mesta - respekten för historien och företrädarna, roliga slängar åt motståndarna, men kanske framförallt ett spännande sätt att tänka och resonera om framtiden, värderingarna och visionerna. Ändå kommer många att fortsätta fråga sig: var står egentligen Mona Sahlin?
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Senare har Mona mest kallats förnyare. Hon har välkomnat småföretagarna, och tufft drivit på för en öppnare syn på det "avvikande". Hon har inte varit främmande för att öppna den offentliga sektorn för alternativa inslag.
I sitt tal vid kongressen i går gav hon många tydliga signaler. Av de många klassiska värden arbetarrörelsen hyllar satte hon friheten främst. Det är inte självklart, men välkommet, för det ger också signaler in i partiet. Nu är det verkligen fritt fram att tycka, tänka och debattera. Vi kan nog hålla ihop när det gäller, men ska vi bli en bättre socialdemokrati måste nu många röster höras.
Och hon betonade, som hon sa, att "laget är viktigare än jaget", vilket också är välkommet för en socialdemokrati som ibland har dignat under alltför starka ledare. När hon nämnde några som ska utgöra hennes lag, kunde vi framför oss se ett socialdemokratiskt ledarskap som kan skapa helt nya chanser för socialdemokratin. Där är mycket kvinnor - Mona, Margot och Vanja, ett formidabelt team. Nu adderade hon också Jan Eliasson, som tillsammans med Margot ska leda en ny internationell grupp i socialdemokratin. Och Mona hälsades första av allt välkommen av den danska socialdemokratins unga, kvinnliga ledare Helle Thorning-Schmidt, som efter en svår första tid börjar kunna hela det danska partiet och utmana borgerligheten.
Men Mona var också tydlig på att någon socialdemokratisk "nyliberalism" blir det inte. Det som skiljer socialdemokratin från borgerligheten är att friheten måste gälla alla, och därför kräver en tuff kamp för ökad jämlikhet. Sveriges framgångar bygger på att vi har kunnat förena välfärd och tillväxt. Kampen för det solidariskt finansierade välfärdssamhället kommer socialdemokratin inte att överge.
Däremot konstaterade hon självkritiskt att vi ibland mera har försvarat systemen än dem systemen är till för att skydda och hjälpa. Stela byråkratier i AMS och försäkringskassa har alltför många lämnat de mest utsatta utanför, hängande mellan stolarna. Det kommer Monas socialdemokrati att attackera. Människan är målet, inte systemen.
Inte minst kommer hon att slåss för de offentliganställda kvinnorna. Alla jobb är riktiga jobb, sa hon, men få är så viktiga som jobben i vården och skolan.
Så - trogen de traditionella socialdemokratiska målen och värderingarna, men fördomsfritt sökande efter nya grepp för att nå målen: där har vi Mona Sahlins socialdemokrati. Bäva månde Reinfeldt & Maud!