Moderaterna tänker rätt om invandring
Moderaterna omprövar nu stora delar av sin invandringspolitik. Det är bra. Få delar av den svenska politiken är i så stort behov av upprustning och förnyelse som frågorna om migration och flyktingmottagande.
Den svenska arbetsmarknaden stängdes för invandring för snart 40 år sedan. Det som gick bra på 60-talet går inte längre. Men det är dags att tänka om, menar Widar Andersson. Foto: Scanpix
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
En del av den moderata omprövningen är knuten till arbetet med ett nytt handlingsprogram. Det gamla programmet fick helt enkelt avskaffas eftersom det stämde så illa med den politik som Reinfeldt, Borg, Littorin och de andra nya moderaterna ville gå till val på.
Ledare
I helgen som gått var moderaternas partistyrelse samlad till möte för att bl a fatta beslut om invandrarpolitiska förslag för det nya handlingsprogrammet.
Moderaterna vill reformera anhöriginvandringens regelverk.
I framtiden måste den som fått uppehållstillstånd i Sverige och som vill ta hit sina släktingar, kunna garantera deras boende och försörjning innan de kommer hit. En självklar reform i mina ögon. Det är orimligt att en person som får uppehållstillstånd i Sverige s amtidigt skall ges rätten att låta det allmänna försörja hans/hennes anhöriga.
Sedan tidigare har moderaterna annonserat att det inom regeringen arbetas med en proposition som åter skall öppna upp för arbetskraftinvandring till Sverige. Även detta är ett välkommet initiativ.
Faktum är att huvuddelen av de människor som idag söker sig till vårt land som flyktingar, lika gärna kunde ha kategoriserats som arbetskraftsinvandrare. Den svenska arbetsmarknaden stängdes för invandring för snart 40 år sedan. Rekordårens tillväxt började tappa fart. Invandrade arbetare ansågs inte längre behövliga.
Invandrarverket - idag omdöpt till Migrationsverket - tillskapades. Ett nytt och helt annorlunda regelverk för invandring till Sverige växte fram. Den enskildes skyddsbehov och lidanden hamnade i centrum för prövningen av rätten att få stanna här i landet. Kontrasten mot den tidigare arbetskraftsinvandringens regelverk kunde inte vara större. Då fick man stanna om man kunde skaffa sig ett arbete och försörja sig. I Invandrarverkets regelverk fick man däremot stanna om man kunde göra troligt att man var så dålig, sjuk och förföljd som möjligt.
Självklart skall Sverige ta emot jagade och förföljda flyktingar och erbjuda dem skydd och asyl. Men de allra flesta människor som söker sig hit - t ex från Irak - har mer kapacitet, framåtanda och arbetsförmåga än de flesta bofasta svenskar. Många av dem planerar heller inte att stanna utomlands för resten av livet. Av högst begripliga skäl söker de sig bort från det krigs- och terrordrabbade Irak för att under den tid som krävs kunna skapa bättre livsvillkor för sig och sina barn.
Att pröva dessa människors möjlighet att få stanna i Sverige mot ett regelverk som sätter den enskildes vård- och skyddsbehov i första hand är smått absurt.
Socialdemokraterna har hittills ställt sig avvaktande till ökad arbetskraftsinvandring. Jag hoppas partiet tänker om.
(S) borde också seriöst pröva moderaternas förslag om förändringar av anhöriginvandringen. I jämförelse med de alltmer frekventa socialdemokratiska framstötarna för invandrares bosättningsförbud i vissa delar av Sverige, är moderaternas propå om ordnat boende och försörjning för anhöriga - utöver kärnfamilj - definitivt att föredra.