Misshandlaren vid skampålen
Christer Sandberg
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Jag tror nog att det kan finnas ett folkligt gehör för ett sånt beslut. Men det här är ingen enkel fråga.
Man brukar tala om "allmänintresse" när frågan om namnpublicering på brottslingar diskuteras.
Men bara det att allmänheten är nyfiken och intresserad av att veta vilka som begår brott räcker inte.
Begreppet har en vidare innebörd.
Allt får tryckas
Det är upp till varje ansvarig utgivare att göra bedömningen av vad som är av allmänintresse.
Får man alltså publicera precis vad som helst? Javisst!
Men man får ta konsekvenserna av det efteråt.
Ytterst kan den ansvarige utgivaren sättas i fängelse. Det har hänt.
Men vanligare är att den som drabbats av en publicering får pengar som kompensation, skadestånd.
De flesta advokater avråder dock de som vill dra tidningsutgivare inför rätta.
Tryckfrihetslagen är mycket liberal. Det mesta är helt enkelt tillåtet.
Betydligt strängare är de etiska regler som branschen alldeles frivilligt ålagt sig.
"Överväg noga"
Där står det t ex:
"Överväg noga konsekvenserna av en namnpublicering som kan skada människor.
Avstå från sådan publicering om inte ett uppenbart allmänintresse kräver att namn anges."
Det är Allmänhetens Pressombudsman (PO) som håller koll på att vi följer de etiska reglerna.
Den nuvarande POn, Olle Stenholm, känner jag lite eftersom vi jobbade ihop när jag var producent och han programledare för "Efter Tre". Jag tror jag vet vet hur han resonerar.
Stenholm har drivit linjen att makthavare och medievana kända människor får finna sig i en mycket långtgående granskning. Medieovana människor, s k vanligt folk, bör däremot skyddas mot publicering som kan skada. Det ska bli spännande att se hur han bedömer det här.
Familjer hängs ut
Visst kan det finnas tillfällen när brottslingar ska ha namn och bild i tidningen.
Ibland tar verkligen allmänintresset över.
Det är rimligt att vi får veta vem som är misstänkt för mordet på utrikesministern.
Man behöver ibland inte ens invänta en fällande dom när det skrivs nutidshistoria.
Lee Harvey Oswald fälldes aldrig för mordet på Kennedy. Skulle han fortfarande vara anonym?
Anckarström som sköt Gustav III kan knappast kallas "30-åringen" i historieböckerna.
Det är visserligen sant att kvinnomisshandel är ett sällsynt vidrigt brott. Men man ska också ha klart för sig att hänger man ut misshandlarna - så hänger man också ut deras offer, deras familjer, barnen.
Det är domstolarna som ska döma. Inte media. En namnpublicering blir ju lätt ett andra straff.
Skampålen införd på nytt. Det här är som sagt ingen enkel fråga.
Men än så länge väljer jag att vara försiktig med att publicera namn på kriminella.
Det var bara det jag ville säga.