Missa inte Sture
Christer Sandberg
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Alla gnällspikars välkända omkväde:
- Gud så det har blivit nuförtiden, ingen ordning på nånting, det var bättre förr!
Vädret, t ex. Riktiga vintrar. Ljuvliga somrar. Politiker man kunde lita på. Nästan ingen brottslighet.
Journalisterna var seriösa och höll moralen högt. Nu är det förfall på alla fronter.
I allmänhet är det ju inte sant. Ta min bransch, t ex.
Det är naturligt att vi nu går tillbaka i tidningsläggen och ser vad vi gjort under våra 100 år.
Då är det faktiskt påfallande hur annorlunda man såg på den journalistiska etiken på 1950-talet.
Namn på rattfyllon
Jag talade med Folkbladets förste fotograf, Sture Ryman, häromdagen.
En journalistveteran med en lika lång som lysande karriär bl a på Folkbladet men senare Dagens Nyheter i många år.
Sture har ju varit vänlig och ställt sina bilder till förfogande för Folkbladet och för Stadsmuseet.
I den 100-årsbilaga, som följde med tidningen igår, finns inte bara hans bilder, utan också lite av hans minnen.
- Mina memoarer, sa han och skrockade förtjust när han var uppe på redaktionen häromdagen. Så berättade han lite mer om hur man jobbade som journalist förr i tiden.
De var inte snälla. Rattfylleristers namn publicerades, t ex.
- Det var en hel del byggmästare och bilhandlare som var förbannade för att vi hängde ut dem.
Men när det var en journalist som åkte fast så gjorde han upp med kollegorna om att inte skriva.
Groggbord till lunch
Att också journalisterna blev berusade var inte så konstigt. Spritkulturen var självklar i yrket.
Om bilhandlaren hade pressvisning av en ny bilmodell så bjöds det frikostigt på lunch - med efterföljande groggbord.
- Det var ofta luncher som kunde ta flera timmar, sedan gick vi till Kronan eller Nordstjärnan och fortsatte, berättar Sture.
De jobbade mycket. Dagar och kvällar. Övertidsersättning fanns inte. Men nog hann de med en och annan sup också.
- I början drack inte jag nånting, när jag var 18-19 år och började på tidning. Men då var det en som sa till mig:
"Det är lika bra du vänjer dig och räkna med att du dör före 50 års ålder".
Bakgrunden till att murvlarna gick på krogen var Brattsystemet. Det var ju inköpsregistrering och restriktioner. Man hade inget hemma. Så journalisterna träffades på krogen.
Och det här fortsatte långt efter att Brattsystemet var avskaffat. Blev en kultur.
Alkoholkulturen fanns kvar även när undertecknad kom in i tidningsvärlden i slutet av 1970-talet. Flaskor öppet på redigeringsborden vid vissa skift. Däremot hade vaktmästaren slutat gå rundan och ta upp beställningen till bolaget. Det gjorde han bara ett par år innan, berättades det för mig.
Allt det där är princip borta. Ingen skulle idag acceptera alkohol på arbetsplatsen.
Hör Sture berätta!
Det här med namnpublicering av rattonyktra ser vi också lite annorlunda på.
Många tycker säkert att det skulle vara en suverän idé. Rätt åt dem!
Den som betraktas som en offentlig person får också idag finna sig att schavottera i tidningen.
Men numera resonerar vi så att det är rätten som ska döma så kallat vanliga människor.
Tidningsspalterna ska inte vara en nutida stupstock.
Men det är fascinerande att höra veteranerna dra sina historier. Och Sture Ryman är en engagerad berättare.
Nästa söndag, den 6:e februari, kommer han till Norrköpings Stadsmuseum och berättar om hur det var att komma till Folkbladet som tidningens förste fotograf. Missa inte Stures stories. Det var bara det jag ville säga.