"Minst sex timmars arbetsdag"
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Hon är knappast prototypen för en ordförande i en socialdemokratisk riksorganisation. Hon är åbäkig, oförutsägbar och föga inställsam. Jag minns hennes första mandatperiod av främst två skäl.
För det första utmanade hon den traditionella och (s)-politiskt korrekta förnekelsen av vad (för att låna ord av sociologen och författaren Manuel Castells) "svarta hål" av marginalisering kan ställa till med ute i vissa fattiga förorter.
Debatten mellan Pekgul och den dåvarande integrationsministern Jens Orback - i samband med Pekguls uppmärksammade flytt från förorten Tensta - var mycket uppfriskande.
Det andra skälet att särskilt minnas Pekguls första period som ordförande för kvinnoförbundet är hennes ifrågasättande av förbundets krav på sex timmars arbetsdag. Tyvärr fick hon i helgen sin kongress emot sig. En majoritet röstade för att behålla kravet om kortare arbetstid.
Nalin Pekgul är självklart inte särskilt nöjd med det. Hon kan heller knappast bli trovärdig som avsändare av det lätt bisarra kravet om sextimmarsdag som norm i arbetslivet. Vad hon möjligen kan göra är att omforma budskapet något. En appell för minst sex timmars arbete om dagen för alla som vill och kan skulle kännas rätt fräsch.
Prova det Pekgul. Det kan fungera.