Det var på morgonen den sjunde augusti 1979 och jag låg i en säng på ett hotell i San Francisco. Jag hade ett glas med vatten bredvid sängen och jag sträckte mig efter det.
Då kom skakningen.
Vattenglaset hoppade på bordet och for till slut i golvet. Kan spårvagnarna utanför få huset att skaka såhär? Den idiotiska tanken for genom huvudet. Men så gick larmet och det vrålades från högtalare:
- Det här är en jordbävning! Lämna genast byggnaden, använda inte hissarna!
Så samlades alla utanför på gatan. Alla andra byggnader hade ju också utrymts, det var fullt av folk överallt. Somliga uppenbart chockade, en del i underkläder eller pyjamas.
Själv var jag nog för omogen för att inse faran. Tyckte mest att det var något spännande som hände. Dessutom var ju jag och mitt ressällskap helt oskadda.
Nu häromdagen i samband med en flytt hittade jag tidningen jag sparat, San Francisco Chronicle, från dagen efter skalvet. Det här var då den värsta jordbävningen i området sedan 1911.
Efter det har dock San Francisco haft mycket värre skalv, där många har dött. I augusti 1979 var det veterligen ingen som omkom. Men många skadades svårt, läser jag i den gamla tidningen.
Jag minns att jag såg en spritbutik där flaskorna rasat i golvet. En upprörd butiksägare stod på trottoaren och beklagade sig särskilt över en hel låda med ett riktigt dyrt vin som gått till spillo.
Det är klart att jag tänker på den där händelsen nu efter katastrofen i Japan. Skalvet som jag var med om utvecklades ju inte till någon katastrof. Men, precis som japanerna, vet de som bor i bukten att the Big One när som helst kan komma. Kärnkraftverk finns också i närheten. Vid den stora jordbävningen 1906 omkom mer än tre tusen människor i San Francisco, snart kan detsamma inträffa igen.
Därför bygger de hus som ska klara skalv. Skruvar fast tunga saker i väggarna, stänger av gasen på nätterna, och har tydliga larmrutiner, som på hotellet vi bodde.
Därmed inte sagt att det blir till en vana. Trots att ingen faktiskt dog var det ändå en stad i chock. En del skämtade bort det som hänt.
" Well, i går behövde man inte skaka dry martinin i alla fall!" Eller: " Jag antar att korna producerade milk-shakes i går!"
När katastrofen väl är ett faktum, som nu i Japan, finns knappast något utrymme för lustigheter. Det borde det heller inte göra för religiösa tolkningar eller konspirationsteorier.
Men det gör det tyvärr. Religiösa av olika sorter ser det här som guds straff. Människorna har levt syndigt. Kvinnorna har varit för lättklädda och homosexualitet har bejakats.
I Bibeln står ju att jordbävningar ska hemsöka jorden de sista dagarna. Andra ser ett budskap i siffrorna. Jordskalvet i Japan inträffade den 11 mars, attentaten mot USA den 11 september. Talmystiken lever.
När jorden skälver kan de märkligaste exemplaren av människosläktet komma fram.
Det var bara
det jag ville säga.