Mindre problem - mer pengar
Finansminister Bosse Ringholm och regeringens budgetproposition. FOTO: SCANPIX
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Regeringens två främsta utmaningar under mandatperioden är att minska ohälsan i arbetslivet och öka sysselsättningen framför allt bland landets invandrare. De höga sjukskrivningstalen vittnar om stort personligt lidande och enorma ekonomiska kostnader. På grund av det nödvändiga utgiftstaket så riskerar ohejdade sjukskriv- ningskostnader att äta upp utrymmet för reformer. Hög arbetslöshet vittnar också om personligt och ekonomiskt slöseri. Därutöver finns det tydliga bevis för långtgående segregation och diskriminering på dagens arbetsmarknad. Att stoppa detta är en mycket prioriterad uppgift för regeringen och arbetsmarknadens parter.
Dystra omständigheter som nya varsel på Ericsson och den generella internationella ekonomiska stagnationen är oroväckande. Nya arbetstillfällen, ökad sysselsättning och högre tillväxt krävs för att ha råd att fortsätta utveckla välfärden. Borgerligheten i Sverige försöker i vanlig ordning att svartmåla den ekonomiska situationen i landet. I vanlig ordning kan de visa sig ha gravt fel i sin överdrivna pessimism. Borgerligheten behöver inte betvivla att regeringen tänker se till att öka både tillväxten och rättvisan utan att riskera budgetbalans och utgiftstak. Om tillväxten ska öka krävs också att köpkraften, det vill säga människors reallöneökningar och disponibla inkomster fortsätter att förbättras som under de senaste åren. Därmed är det avgörande att Sverige har låga räntor, låg inflation och hög ekonomisk trovärdighet. Om Sveriges statsminister hetat Bo Lundgren eller Lars Leijonborg istället för Göran Persson hade grundförutsättningarna för att uppnå detta varit mycket mer mörka.