Mindre diskriminering med anonym ansökan
Louise Malmström
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
En invandrarkille jag mötte var skeptisk till förslaget. Han hade forskat lite kring hur diskrimineringen av invandrare på arbetsmarknaden tar sig uttryck och menade att det inte kommer att hjälpa ett dugg. Arbetsgivare anställer ändå bara sådana de känner, hävdade han, och han hade siffror på att de invandrare som bytt till svenska namn var arbetslösa i lika hög utsträckning som andra. För att bryta diskrimineringen krävs andra, mer radikala, åtgärder. Exakt vilka sa han inte.
Samma bakgrund
Alla svenssonrasister jag har träffat har ungefär samma inställning till invandrare, eller "blattar" som de skulle säga. Deras utgångspunkt är att alla med sydländskt eller afrikanskt utseende i princip har samma bakgrund, samma drivkrafter och samma egenskaper. Bara det där med utseendet är förresten intressant eftersom det exkluderar våra största invandrargrupper, de från de nordiska länderna. Det är uppenbarligen alltså inte själva invandrandet som gör en invandrare i deras ögon. Det är mängden pigment som avgör de givna egenskaperna vilka är ungefär följande: en okuvlig vilja att roffa åt sig, utnyttja system, tränga sig före i köer, stjäla, skaffa många barn och köpa Mercedesbilar.
Alltid undantag
Men så kommer svenssonrasisten till undantagen. Det finns alltid minst ett sådant. Det är blatten i svenssonrasistens trappuppgång, på arbetsplatsen eller i fotbollsklubben. Kort sagt, den enda invandrare svenssonrasisten egentligen känner. Han eller hon är okej. Fotbollskamraten brukar ställa upp och skjutsa barnen till träningen, grannen brukar bjuda på några konstiga men goda kåldolmar och arbetskamraten jobbar som sjutton när de andra kollegorna maskar. Men man vet ju ändå hur alla andra blattar är.
Skälet till att svenssonrasisterna resonerar på det här viset är uppenbart och mänskligt. Det okända är otryggt och farligt medan det kända är tryggt och fint. Krydda denna naturliga skepsis mot det okända med några enskilda pigmentrika individer som verkligen burit sig dumt åt och bums har du en utmärkt grogrund för rasism.
Känns tryggast
Det är inte bara svenssonrasister som föredrar det kända. Det gör vi alla, i olika utsträckning. Tänk bara på all reklam som vore helt meningslös om inte människan fungerade på det viset. När vi går och handlar väljer vi något som vi sett förut eftersom det känns tryggast. Alltså gäller det att exponera en vara så mycket som möjligt så att vi konsumenter känner igen den och köper den när den sedan står i butikshyllan.
När vi ska välja människor använder vi oss av samma urvalsprincip, till exempel om vi ska anställa någon eller tillsätta styrelseposter. Mer eller mindre medvetet väljer vi helst några vi känner till, i andra hand några som är så lika oss själva som möjligt. Det är ett av skälen till att medelålders vita män är så våldsamt överrepresenterade. Och att så många invandrare aldrig ens blir kallade till en anställningsintervju.
Chansen ökar
Det är såklart inte säkert att de invandrare jag mött hade fått jobben bara för att de fått komma på intervju. De är ju fortfarande annorlunda, sticker ut. Men chansen ökar i alla fall. Vid det personliga mötet blir en del av det okända känt och det är svårare att utan goda grunder avfärda någon av kött och blod som suttit mitt emot dig och samtalat.
Det finns mängder av sätt att bekämpa diskriminering av olika slag vid olika tillfällen. Avpersonifiering av ansökningar vid anställningar är ett.
Det kommer inte att vända upp och ned på världen och utplåna allt vad diskriminering heter. Men det kommer åtminstone att öppna en hittills låst dörr som kan leda vidare.