Messing ger plats
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
1991 kom hon i riksdagen som ungdomskandidat på Gävleborgssossarnas bänk. När hon den 31 augusti 2007 lämnar riksdagen är hon fortfarande yngst på Gävleborgs riksdagslista. Hon har vigt sin ungdom åt yrkespolitik i riksdag och regering. Nu vill hon prova på något annat. Det gör hon rätt i.
För Mona Sahlin innebär Ulrica Messings avgång både plus och minus.
På minussidan förlorar hon en bra kamrat i det dagliga politiska arbetet.
På plussidan kan bokföras att Messing sitter kvar i partiets verkställande utskott och partistyrelse. Där behövs fler personer som inte har sin dagliga gärning i politiken.
Styrelsearbetet vinner på att Messing - och gärna fler - kommer in med nya och andra perspektiv på tillvaron än de strikt partipolitiska.
Att Ulrica Messing nu lämnar skutan ger också Mona Sahlin en andra chans att skaka om i den gamla riksdagsstrukturen. Den chansen bör hon ta. Låter hon allt bli vid det gamla minskar snabbt hennes möjligheter att förnya och förändra.
Sven Erik Österberg vore en utmärkt vapendragare som riksdagsgruppens ordförande.
ABF:s ordförande Karl Petter Thorwaldsson är en mycket bra kandidat som ny partisekreterare.
När Messing går från sitt uppdrag som ordförande för Försvarsutskottet skapas också utrymme för Ibrahim Baylan. Han bör återkomma i en ledande roll i riksdagen.