Medborgarnas Europa - eller ministrarnas?
Torsten Nilsson
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det kan rentav vara bra om EU stannar upp litet och låter folkopinionen hinna i fatt. En del politiker tycks anse att det är tillräckligt att européerna får rösta i Eurovisionsschlagern. Politiken ska de inte lägga sig i. Den inställningen har bidragit till förtroendekrisen. Medborgarna i Europa känner sig inte delaktiga i EU-projektet, som de upplever som en angelägenhet för de politiska och ekonomiska eliterna. Det gäller också Sverige.
Egentligen är det inget konstigt att det "gamla" Europa spjärnar emot. Tidigare handlade det om en omfördelning mellan ett mindre antal länder på ungefär samma nivå. Nu ska det rika Europa börja dela med sig till de fattiga kusinerna i öst och dessutom släppa in dem på sina arbetsmarknader. Fransmännens reaktion är högst begriplig i ett plånboksperspektiv. De har hittills fått en stor del av EU-subventionerna. Nu sinar dessa källor. Frankrike kunde dessutom exportera sin invecklade och korrupta byråkrati till EU. Även det håller på att ta slut. Till detta kommer att det alltid funnits starka främlingsfientliga grupper i Frankrike.
Då är det mer oroande att nederländarna också tycks luta åt att säga nej. Nederländerna har varit Europas mest EU-sinnade nation och en trogen nettobetalare. Det är traditionellt ett tolerant land, där man först på sistone fått ett främlingsfientligt parti. I Nederländerna oroar man sig för att de mindre länderna får mindre att säga till om när invånarantalet får större tyngd i EU:s beslutsfattande. Samtidigt som det överstatliga EU inte kan kontrolleras annat än indirekt.
Både i Nederländarna och i Frankrike fruktar man att marknaden ska få ännu större spelrum på bekostnad av löntagarnas och konsumenternas intressen, att Europa ska bli för "liberalt". Valet av den konservative José Manuel Barroso till kommissionsordförande har ökat misstankarna om att Europa nu ska bli som USA. Barroso, som var regeringschefernas kompromisskandidat, har visat dåligt omdöme från första början och artar sig till att bli en belastning för EU.
Problemet är att inte heller EU:s nya grundlag skapar någon klarhet om hur Europa ska ledas i framtiden. Dubbelkommandot med ministerråd och parlament/kommission är svårförståeligt för européerna. Visserligen får det direktvalda EU-parlamentet litet mer att säga till om enligt den nya grundlagen. Men samtidigt stärks ministerrådet genom en egen "president" och särskilt ministrarna från de från de stora nationerna i Europa får mer makt.
Ett nej i folkomröstningarna i Frankrike och Nederländarna behöver inte tolkas som ett nej till ökat samarbete i Europa. Kanske vill fransmän och nederländare bara ha mer att säga till om när det gäller den politik som ska föras i Europa och att kunna utkräva ansvar av dem som fattar besluten i Unionen. Ett medborgarnas Europa, snarare än ett ministrarnas. Ett starkt Europa behövs av många skäl, men vi kan inte gå fortare fram än att medborgarna hänger med.