Med tidningen som karta
Christer Sandberg
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Men känns inte sådana här vanliga nyårsaftnar lite avslagna numera? Jag menar efter det stora tusenårsskiftet. Det var då talmystik blev snudd på gällande statsreligion.
Plötsligt trodde massor av människor att just på grund av bytet av siffror i almanackan, så skulle inte bara flygplan störta och alla kraftverk självklart slås ut. En ondska av närmast biblisk dignitet skulle helt visst drabba oss denna natt för två år sedan. Minns ni hur det var?
- Jag funderar på att vara i sommarstugan. Kan ju bunkra upp med ved, vatten, fotogenkök och konserver så att jag klarar mig, sa en bekant.
De sjuka som vårdades i sina hem utrustades av sjuksystrarna med varmvatten och extra filtar. Det var en uppskruvat nervös stämning och det var många som beordrades att jobba, istället för att festa. De mest betydelsefulla i Regeringen fanns samlade i Rosenbad. På mitt jobb kryllade det av folk mitt i natten, som aldrig annars nattetid.
Själv var jag på en trevlig fest, men hela tiden med en öronsnäcka för att kunna höra de senaste nyheterna. Det låg säkert något i det där med att vissa datorer kanske inte skulle klara sifferbytet.
Men lika säkert är att vi i media lät oss ryckas med i rena galenskaperna. Istället för att kritiskt granska och göra verkligheten mer gripbar, så skapade vi hysteri.
Det finns lärdomar att dra, givetvis. Det står inte i kalendern när katastrofer ska inträffa. De kan komma den 11 september, eller när som helst. När de drabbar oss så ska media ge korrekt information. Överreaktionerna kommer ändå.
Visst var det en överreaktion stänga Postens terminal i Norrköping därför att det låg lite pulver i en låda. Visst var det en överreaktion att utrymma delar av Radiohuset och stoppa p1s "God Morgon Världen" från att sända på utsatt tid. Därför att en bil stod felparkerad vid U S A s ambassad. Visst. Men Jarl Alfredius hade ju faktiskt i "Aktuellt" intervjuat någon och frågat om det inte var dags att genast utrusta hela befolkningen med gasmasker.
Så skruvas åter en hysterisk stämning upp och så åker förnuftet i avloppet. Varje läckande tvättmedelspaket blev en misstänkt mjältbrandsattack under några veckor.
Efterklokheten är en exakt vetenskap, det är sant. Vi vet ju att det var falsklarm i båda de nämnda fallen. Det visste inte de som fattade besluten. De var ändå just överreaktioner. Men media hade gett underlag för den typen av beslut.
På Sveriges Radio utreder man nu hur beslutet om utrymning gick till och frågar sig: Hur enkelt ska det vara att tysta radion?
På Folkbladet bestämde vi att ligga lågt med nya mjältbrandslarm efter Postterminaldramat. Det kom nya larm, men det var inget vi gjorde någon stor sak av.
På en nyhetsredaktion prövas omdömet varje dag. Landskapet därute förändras dagligen. Det är vårt jobb att rita om kartan så att läsarna kan orientera sig. Journalisten som kartritare, så kan uppdraget formuleras!
Den som enbart har till exempel TV3-Direkt eller Se & Hör som karta i tillvaron lär gå vilse. Folkbladet ska vara en tidning som man svårligen klarar sig utan. En karta som uppdateras dagligen, nödvändig för att du ska kunna hitta och fatta rätt beslut.
Det är med den ambitionen vi går in i ett nytt år. Med stabil ekonomi och upplaga som grund, genomför vi nu redaktionella förstärkningar inom vissa nyckelområden.
Så denna nyårsafton känns faktiskt inte avslagen. Tvärtom extra festlig.
Därför att vi nu kan höja glasen och - med visshet om ett gott nytt år - skåla för Folkbladet. I kväll är det fest och jag tror till och med jag vågar strunta i öronsnäckan.
Följ mig bortåt vägen in i år 2002 så ska du få vara med om något!
Gott Nytt År!